Från Blogger till Wordpress

Det har varit en del flyttande fram och tillbaka med mina bloggar genom åren. Det har egentligen mer varit så att bloggen har legat stilla men fått en ny adress av olika anledningar. Denna bloggen ligger på Blogger och det var saker jag irriterade mig på redan från början som inte fungerade alls eller fungerade ibland bara. Nu har listan över irritationsmoment växt sig så lång att jag sneglat ett tag på Wordpress istället. Det är med Wordpress majoriteten av alla svenska bloggar görs och många av dem är så väldigt mycket prydligare och proffsigare än min så jag inser att det finns större möjligheter att påverka, anpassa och designa sin blog i WP jämfört med Blogger. Jag gör ett försök, i hopp om att lugna mina nerver :)

Den nya adressen är http://www.lanclin.wordpress.com

Testpatrullen testar den tyska sjukvården.

I torsdags fick jag feber som steg till 40 grader och masade sig bara marginellt nedåt av Alvedon och Ibuprofen. Hostan var (och är) vedervärdig och det kändes (känns fortfarande) som att jag hade bomullstussar i öronen. Influensan har tydligen varit lite extra ettrig i flera Europeiska länder i år tänkte jag och la mig i sängen för att vänta på att det skulle gå över. När inget förändrats, snarare försämrats på 5 dagar åkte vi till en vårdcentral där en läkare snabbt hittade varför jag kände mig typ halvdö. Lunginflammation och öroninflammation härjar i min kropp och det känns.

Det är inte helt ovanligt här Tyskland att folk bara skakar på huvudet när man frågar om de kan prata engelska. En stor oro var därför att läkaren skulle göra detsamma så Daniel (och två glada barn) var med om det skulle skita sig med språket. Nu pratade de båda läkarna jag träffade hyffsad engelska så det var inga problem. Sköterskor och undersköterskornas språkkunskaper i engelska var däremot betydligt lägre men sköterskan på labbet var lika trevlig för det och försökte verkligen.

Tyskland är mer hierarkiskt än Sverige och man kan ju tänka sig att det just inom vården skulle märkas väldigt väl även för patienterna. Här är titlar och yrkestitlar viktiga och klädseln på jobbet är ofta med formell än i Sverige. Nu är detta en liten vårdcentral/mottagning i en jättestor lägenhet i ett bostadsområde där typ 6-7 läkare och några sköterskor arbetar. Kanske märks det mer på ett sjukhus eller bara om man besöker en annan mottagning. På denna hade i alla fall alla, läkare och sköterskor, likadana pikétröjor med mottagningens logga på och till det valfria byxor (gissar jag eftersom alla hade olika). Kändes jämlikt inte lika sterilt och institutionellt som i svenska vården där alla har de praktiska enfärgade bomullskläderna.

Förhoppningsvis behöver inte testpatrullen utöka sitt test till sjukhuset, det får tiden utvisa. Vi håller tummarna för att testpatrullen snart kan avlämna en slutgiltig rapport och sedan avsluta uppdraget.

Bamse -svensk service till svensktalande barn i världen.

När vi hade den sista stora grillkvällen i vår trädgård i Sverige fick vi lite avskedspresenter. Barnen fick en utlandsprenumeration på Bamsetidningen av några vänner och den har varit väldigt uppskattad av hela familjen. Förutom det roliga med att få en ny tidning med nya sagoserier i med jämna mellanrum så kommer den i brevlådan! 

Som många andra barn tycker våra att det är väldigt roligt att läsa på all post som kommer för att se om det står deras namn på. Idag låg ett stooort kuvert poststämplat i Sverige i brevlådan. Det var adresserat till våra barn och öppnades på tre röda sekunder innan vi ens hunnit in i trappuppgången. I kuvertet låg en hel hög med loppisfyndade Bamsetidningarna från gammelmoster M och K! Lyckan var total! 

Jag är inte helt säker men Bamsetidningen tror jag kan vara den mest lästa svenskspråkiga serietidningen i världen. Många barnfamiljer runtom i världen som har svenska som något av sina familjespråk prenumererar på Bamse. Vilken språkambassadör!

Sydkorea -Seoul och Changwon

I Augusti förra året var vår lägenhet färdigbyggd och hela vårt bohag flyttades hit från Växjö i Sverige till Ingolstadt i Tyskland. Under hösten som följde satsade vi på att komma in i vardagsrutiner och få allt att fungera. Då glömdes det helt enkelt bort att skriva i bloggen om en resa som gjordes mitt uppe i alltihop. Pappan var i Sydkorea och här kommer några bilder från hans resa. Han var i Seoul och Changwon.

En av portarna i ett vaktfort i Seoul.

Undersidan av taket i porten.

En marknadsgata i Seol.

Den svenska ambassaden.

Detta företag (med den undre skylten) skulle nog få döpa om sig om de etablerar sig i Norden.

Svenska resebloggar.

Då min blogg kommer att handla en del om våra resor runtom i världen, just nu mest Europa, har jag anslutit mig till resebloggportalen Svenska resebloggar. Där finns många bloggar listade med den gemensamma nämnaren resor. Listan på anslutna bloggar är lång och det skrivs både om vardagsliv utomlands, tips på resmål, hotell, färdsätt ut i vida världen och mycket, mycket annat. Kika in så hittar du kanske en ny blogg att följa!

Skidskytte i Ruhpholding.

I Januari körde vi till Ruhpholding för att kolla på skidskytte. Det var världscuphelg och vi hade bokat biljetter på biathlon-ruhpolding.de till herrarnas sprint. Av olika anledningar får man inte köra upp med sin bil till arenan när det är stora tävlingar så gratis shuttlebussar kör publiken nerifrån byn och tillbaka. Det var många som skulle transporteras och kön var lång. Vi hade tur att det inte var så kallt och väldigt lite vind, annars hade det blivit ännu drygare att vänta. I utflyktsryggsäcken låg frukt och lite annat ätbart som nästan alltid behövs i sånna här lägen när barnen är med.  

Nu är ju inte de svenska skidskytteherrarna så många och inte heller med i toppstriderna just nu så vi var inte många blågula supportrar på läktaren. Desto fler röd-blå-vita norska supportrar fanns på plats! Det hade vi kanske kunnat tänka ut med lilltån men vi blev glatt överraskade av alla dessa glada, sjungande och färgglada människor som nästan kändes som våra landsmän. Barnen tittade och lyssnade fascinerat på alla hundratals glada norrmänn och norskor som nästan pratade som vi.

Skidskytte är kanske inte den mest idealiska barnaktiviteten men sverigemössor, tatueringar och flaggor gjorde det hela spännande. Det handlar ju mest om att stå och titta på skjutvallen och hänga med på storbildsskärmen. Barnen tyckte ändå att utflykten var spännande men som många gånger förut av andra anledningar än vad vi vuxna trott. Efteråt har de mest pratat om alla roliga hattar och några glada supportar som spelade pajas för dem. En röd clownnäsa kom med hem i en av mina fickor märkte jag när vi kom hem. Den fick de av en glad liten belgare som skojade med alla barn han såg. 

Skolmognadstest

För några veckor sen kom det en dam från kommunen till Kindergarten och gjorde skolmognadstester på de barn som ska börja skolan i september. Testerna var egentligen ganska simpla och storebror pekade, ritade och visade rätt saker. Han skulle tex se vilken av en rad snögubbar som var avvikande och slutföra några mönster med geometriska former. Hon brydde sig inte om att han inte pratade så mycket eftersom han förstod allt hon sa så efter sommarlovet är det skolan som gäller. De barn som inte klarar testerna får en ny chans innan sommaren.

Eftersom att vi pratar 99% svenska hemma märker vi inte av så mycket hur mycket tyska barnen kan. Det märker vi dock när vi är i någon lekpark eller är hos någon familj med andra barn de pratar med. Våra barn är på väldigt olika nivå men förstår mycket och gör sig ofta förstådda. Det är en märklig känsla att höra sina barn prata ett annat språk. Frågar vi något på tyska, svarar de ofta på tyska men de har nog enklast att prata tyska med de som inte förstår svenska. Det verkar enklare för hjärnan att fokusera på ett språk i taget annars tar det starkare språket över. Det känner även jag igen. De jag vet kan svenska, tyska och engelska pratar jag automatiskt svenska med. De som kan tyska och engelska pratar jag automatiskt engelska med och de som bara kan tyska pratar jag bara tyska med. Pratar kanske är att ta i. Med några ord här och där, lite gester och pekningar verkar de flesta förstå att jag vill boka om ett utvecklingssamtal, byta grupp på tyskakursen eller veta vart storebrors läxpapper ska hämtas ut och lämnas.

På eget initiativ ville Storebror skriva en dag. Med hjälp av Tyskaträningsappen för barn på IPaden började han skriva.