Vi har inte försvunnit!

Nu är det en månad sen senaste inlägget och flera oroliga bloggläsare har hört av sig och frågat hur vi mår. Det hela kan sammanfattas med att de flesta i familjen mår bra för det mesta. Mamman är numera ofrivillig hemmafru efter att ha fått inse att det inte gick att jobba. Foglossning, smärtor i magmuskelfäste och migrän som främst yttrar sig i flimmerseende och synbortfall går inte att jobba med som förskollärare... Tyvärr är dessa saker något som antagligen kommer att vara kvar tills lillasyster/lillebror vill komma ut och det begränsar familjens aktiviteter väldigt. Hennes och bebisens hälsa kontrolleras noga så ingen behöver oroa sig.

Förutom mammans "små" krämpor mår vi finfint! Atlas fyllde 1 år i helgen och höll kalas. Många paket blev det och Atlas mådde prima av all uppmärksamhet. Veckan fortsätter med kalas imorrn med Katja och Henrik och sedan mormor Eva som kommer på torsdag och stannar över helgen.

Dagen började med paketöppning i sängen; böcker!

Den omtyckta gungbjörnen kom i ett paket från sysslingarna Sjösten.

Snart kanske vi är friska!

Efter måååånga veckors kedjeförkylningar hoppas vi nu på att vi håller oss friska. Atlas sover mindre dåligt (observera, inte bra) på nätterna och mammans röst har snart återgått till den vanliga. För att försöka vila lite har vi i helgen "bara" varit hemma (förutom en runda till Citygross). Vi har slöat oss lite och bakat frukostbullar, byggt färdigt det sista på staketet, flyttat ner köpmanndisken till Atlas rum, organiserat pyssellådorna i arbetsrummet, gjort julkortslistor och julklappslistor, packat in utemöbler och fontänen, räffsat löv och plommon och lite till... Atlas har passat på att säga sitt första riktiga ord; pappa. Ber man honom säga mamma tittar han några sekunder och säger sen pappa...

Atlas hjälper till med glädje i hushållsarbetet.