Det närmar sig.

I fredags skjutsades barnen till farmor som körde vidare med dem till Öland. Om en vecka kommer jag efter och är där med dem en vecka. Innan dess kommer Daniel hem några dagar och vi åker ner till Åhus för att umgås lite. Det blir inte så mycket med det annars när man har en man som jobbar i ett annat land på ett avstånd för långt för att åka till Sverige titt som tätt. Det ska bli trevligt att umgås, äta gott och bo på hotell några dagar. Chio är inbokad på ett eget hotell så hon stannar hemma i Växjö :)

Förra veckan flyttade kaninerna till sin nya familj och vi saknar dem jättemycket, både jag och barnen. Det var otroligt längesen jag bara hade ett djur, måste ha varit i början på högstadiet eller kanske tom slutet på mellanstadiet. Det sitter i ryggmärgen att tänka efter på kvällen om alla djur fått vad de behöver så det gör jag fortfarande och kommer nog göra ett tag till även om de inte finns kvar här. Chio finns ju som tur är kvar och har fått utökade privilegier som ensamhund. Ligga i sängen ibland är såååå skönt låter Chio hälsa :) Hon är för övrigt färdigvaccinerad för rabies nu så om några veckor får hon resa runt i EU lite som hon vill nästan.

Tidsschemat för flyttningen har börjat falla på plats mer och mer. Daniel ansvarar för hämtning av nycklarna till lägenheten den 1:a Augusti och jag ansvarar för att ta emot flyttfirman som ska packa och lasta våra saker i lastbilen här i Sverige. Den 1:a Augusti är en fredag och eftersom man inte får köra med lastbil på lördagar och söndagar i Tyskland under juli och augusti kan de inte åka med båten förens på söndag kväll. Våra saker kommer enligt planen att vara framme på måndag kväll eller tisdag förmiddag. Sen packar Daniel upp under veckan och kommer till Sverige i slutet. Först tänkte vi att jag skulle flyga ner och hjälpa till men jag stannar i Sverige med barnen. Vart vi ska vara återstår och se för alla våra saker och möbler är i Tyskland. När Daniel kommer till Sverige packar vi in oss i bilen allihop och bilar ner till Ingolstadt. Eftersom köket inte är på plats i lägenheten ännu drar vi ut på det några dagar och stannar några nätter på vägen. Barn- och hundvänliga hotell och aktiviteter googlas för fullt. 

Nu ska jag njuta av några dagars ensam ledighet. Det är tomt utan barnen men min hjärna behöver det nog efter några intensiva veckor med mina intensiva barn. Jag började ledigheten med att handla lite nya kläder och nästa vecka är en ansiktsbehandling bokad. Sen fortsätter det med Åhusweekend med Daniel så det blir nog bra det här. 

Sakta sakta

Fler och fler pusselbitar faller på plats. Sakta men säkert går projektet att flytta familjen Edmark till Tyskland framåt.

Vårt hus är nu sålt och imorrn kommer en flyttfirma för att titta på hur mycket saker vi vill att de transporterar ner åt oss. Vår kontakt i Ingolstadt som hjälper oss med mycket praktiskt har hjälpt oss att få in barnen på en förskola. Det är en förskolan som ligger på gångavstånd från vår lägenhet så jag vet inte om det kunde bli bättre. Daniel ska dit nästa vecka för att ställa frågor och fråga hur allt funkar med inskolning, schema, lunch osv osv. Förhoppningsvis är det en bra förskola med vettiga pedagoger där barnen får nya kompisar och lär sig tyska. 

Kvällen är sen och jag trött, kanske skriver jag om fler pusselbitar imorrn...

Gonatt från Linnea

Tur, skicklighet och/eller flyt?

I förra inlägget skrev jag om hur saker eller ibland hela livet flyter på så man nästan undrar om någon anonym själ curlar fram ens väg i livet.

Efter ett berg-och-dalbaneår där jag varit sjukskriven på heltid sen i oktober på grund av stressrelaterade problem skulle jag nu efter semestern ha börjat arbetsträna. Jag har haft problem med min tinnitus och gått otroligt mycket i sömnen. Problemen har varit mer komplexa än så men det tillhör mitt privatliv. 

När flytten till Tyskland blev aktuell var en diskussionsfråga om jag skulle orka med det. Vi (jag) tyckte dock att det kunde vara en chans att börja om på nytt och när de ekonomiska förutsättningarna blev klara och innebar att jag inte behöver arbeta av ekonomiska skäl bestämde vi oss för att starta projektet. 

Jag kommer nu på egen hand att fortsätta min rehabilitering och träna på att hantera allt som måste hanteras i vardagen. Vissa saker är fortfarande svåra och jag tränar varje dag på att tex välja vad den begränsade energi jag har ska gå till. Detta är det absolut svåraste eftersom många inte förstår att det kan kosta mycket energi att "bara" åka och hälsa på någon en stund. Att det till och med kan kosta mycket energi att hälsa på någon som "tar hand om" en, lagar mat, underhåller barnen osv är ännu svårare att förstå. Ganska lika svårt att förklara också. Knepet är att välja det eller dem som bidrar med energi och inte bara förbukar mitt batteri. Detta är typ omänskligt svårt att förklara för någon som vill så väl men av olika anledningar kör mitt batteri i botten. 

Att möjligheten att bryta upp nästan helt och börja om i ett annat land kom just nu är lite mystisk, eller flyt. Att vi inte "fick" de dyra, lite äldre lägenheterna utan en nybyggd billigare och bättre som inte förmedlades av en dyr mäklare utan direkt av husägaren är också lite mystiskt, eller flyt. Att barnen fick förskoleplatser på den närmsta förskolan trots att ansökningstiden gått ut för länge sen är även det lite mystiskt, eller flyt. Att vi lyckades sälja vårt hus med en vinst vi inte kunde drömma om är också märkligt, eller flyt. Att Daniels resväska kom bort i Amsterdam en gång så att han genom företagets reseförsäkring kunde handla en nästintill ny garderob för ca 15000kr var också mysko, eller flyt, för han behövde verkligen en del nya kläder. 

Många saker har liksom bara fallit på plats ett efter ett. Visst ligger det en del skicklighet bakom en del saker men bara dem vi kunnat påverka. Det har det varit mycket ringande, mailande, sms:ande, fixande, intygsfixande hit och dit, besiktningar och möten både för Daniel i Tyskland och för mig i Sverige men jag tycker att många av sakerna måste bero en del på tur, eller om man vill kalla det flyt. Oavsett så tackar vi och tar emot!

Vi har till och med flyt med den svenska sommaren, en lycka vi delar med alla andra som njuter av sol, bad, glass och underbara grillkvällar. 

Visningar, kök, bil och planlösning.

Nu har en av 2,5 husvisningar varit. Den halva visningen är en liten extra på måndag för några som inte kunde denna veckan. Runt 20 anmälningar har det varit totalt till visningarna och några har ringt till mäklaren och bett om att få se huset för att lägga bud innan visningarna. De hoppades antagligen på att vi vill slippa städa, fixa och dona mot att de slipper budgivning. De kan de glömma! Det var dessutom inte genomförbart enligt mäklaren eftersom flera hade ställt samma fråga och då blir det ju någon form av budgivning dem emellan i alla fall. De får alltså snällt vara med på ordinarie visningar och buda som alla andra. Någon tanke på "snällpris" för att bli av med det snabbt har vi inte. 

Daniel är i Tyskland, jobbar och beställer bil och kök. Innan han åkte denna gången bestämde vi vad vi ville att köket skulle innehålla så att det går att räkna ut offerter för de företag han besöker. Köket är litet men kök är dyrt så vi kanske hamnar på det gamla trygga IKEA ändå till slut :)

Den nya bilen är beställd och kommer från fabriken i september. Den är himmelsblå enligt mitt önskemål, har fyra hjul, bagageutrymme för hundbur och packning, en ratt, bromsar, växelspak, säten och AC, mer behöver jag inte veta. Antagligen har den ytterligare några funktioner.

Vår "gamla" Passat får alltså följa med ner i Augusti så länge, innan vi säljer den och köper en mindre, billigare, mindre törstig och lättparkerad bil som andrabil. 

Vi ska låta en städfirma flyttstäda och en flyttfirma bära ut våra saker, packa dem i en lastbil och köra ner dem till lägenheten i Ingolstadt. Om det blir samma företag som gör allt eller om vi väljer olika företag för uppdragen får vi se, det är nästa sak att lösa.

Bilden nedan är delar av planlösningen på lägenheten i Ingolstadt. Det rum som är tomt och inte är hallen är köket. Rummet i övre mitten av bilden är trappuppgången med endast vår dörr markerad. Vi ritade varken trappan upp eller ner. Den trappa som syns i vår lägenhet (och ser ut att gå in till grannen) är ner till vardagsrummet och det stora förrådet i källaren. De tre dörrarna ut är till uteplatsen och trädgården. Alla går inte att öppna men är glasade i helhöjd. Tyvärr gick det inte att byta färger på möblerna i appen vi använde för att rita och den senaste möbleringen försvann under mystiska omständigheter medan barnen lånade IPaden. Här kan ni som är nyfikna ändå se ungefär hur det ser ut. 

Födelsedag

På onsdag fyller jag 31 år. Året efter ett storfirande känns det inte så viktigt att få sin födelsedag firad så väldans mycket. Dessutom är Daniel inte hemma så jag har bjudit in lite grannar på fika så det känns lite födelsedagigt. Vi har som bekant annat att pyssla och fixa med men visst ska det firas födelsedag, annat vore väldigt tråkigt för mig som älskar att fylla år :)

Jag är ju inget fan av prylar, prydnadssaker och annat onödigt så i förebyggande syfte brukar jag önska mig saker jag verkligen behöver och skulle bli väldigt glad om jag fick. Min älskade Muminklocka håller på att ge upp efter att ha tjänat mig som tidinformatör och uppmärksamhetsavledare för många små och ledsna barn. Jag önskar mig alltså en ny klocka eller en slant som bidrag så att jag kan hitta en ny som är villig att tjäna mig i vått och torrt. Förutom en ny klocka behöver jag en rejäl uppdatering i min garderob. Främst önskar jag mig kortärmade toppar och tunikor och tunna, långärmade koftor i strl 38/40 eller M. Jag litar på att den som vill göra mig glad med tex. en liten topp har hyfsad koll på vad som går hem hos mig ;)

Piff och pynt

I onsdags kväll kom Daniel hem till Sverige och i lördags var fotografen här och tog bilder på vårt hus. Torsdag och fredag ägnades ungefär uteslutande åt rensande, möblerande och fixande här hemma för att det skulle se hyffsat ut på bilderna. Ett besök på IKEA i Älmhult genomfördes och sen fortsatte fixandet. Barnen var inte så väldans nöjda med sina föräldrars fokus på överkast, mattor och annat piff och pynt så att så fort fotografen lämnat vår parkering kastade vi in Chio, oss själva och mellanmål i vår egen bil. Vi åkte till Singoallas grotta som ligger några mil norr om Växjö. Barnen var överlyckliga över att ha fått tillbaka sina föräldrar och att få springa fritt i skogen! Att vara på väg till en grotta gjorde ju inte saken sämre. När vi vandrat, klättrat, sprungit, ätit mellanmål och vandrat ner till bilen igen åkte vi hem. På vägen stannade vi på en godisoutlet i Öhr och köpte fredagsgott innan vi åkte hem och lagade tacos och åt godis vid tv:n. En lyckad lördag helt enkelt. Söndagen ägnades åt lekparkshäng och gympadojjsshopping. Två par målvaktshandskar slank med också. 

Nu är det ny vecka och nya möten med mäklare, Anticimex och tvättmaskinslagare. Mötet med tvättmaskinslagaren är redan över och det visade sig tvättmaskinen inte alls var så trasig, det satt bara fast ett foliepapper till ett litet chokladpåskägg på ett dumt ställe. Hade jag ju kunnat gräva och pilla bort själv om jag hittat det...