Småland ett vildsvin fattigare

Igårkväll åkte mamman, Atlas med kusin/morkussa och syssling och skulle hälsa på mormor Eva i hennes nya hus. Några km utanför stan ställde sig dock en 120 kg-vildsvinsgalt i vägen. Det bonkade till i bilen och en lurvig gris sågs göra en volt genom luften upp på snövallen. Tyvärr dog den inte av skadorna så en skytt fick komma dit och avliva den. När han lagt den på flaket vågade vi gå o kolla på den och den va ordentlig! Den enda synliga bilskadan blev en repa på högerskärmen, hela fronten med extraljus och allt klarade sig! Inga människor skadade sig naturligtvis heller så lite spännande va det....en 120kg galt ser man inte varje dag på ½-meters avstånd.

Möe snö blire...

Det fortsätter att snöa. Växjö har nu drygt 60cm i snödjup.

Här kommer en bild på vår grill. Eller snarare en bild på snön med grillen under...

Lampan på garaget har fått en fin mössa som varje dag rullar ihops sig lite. Den har klamrat sig fast länge nu.

OS och snöskottning och kärlek

Nu är snötäcket/berget som täcker hela framsidan av huset en bra bit över stakethöjden. Pappan kämpar på med snöskottningen och mamman tycker han är duktig. Hon skulle helt ärligt vilja hjälpa till men det är en fysisk omöjlighet när hon numera inte ens får på sig mammabyxorna. Varje dag blir en kompromis mellan att kunna andas och se anständig ut. Oftast väljer hon att kunna andas... De numera dagliga migränanfallen tyder på att mammans kropp är lite sliten. Pappan försöker skojja till det och säga att hon bara är lite klen och att det ska bli skönt när bebisen är född för det här börjar bli lite jobbigt...

Han har i alla fall alla OS-medaljer att glädja sig åt! Denna vintern kommer vi att minnas som VINTER! MASSOR med snö och MASSOR (nästan i alla fall) av OS-medaljer!

Idag har mamman och pappan varit ett par i 6 år. En fin bukett står på bordet och mamman är glad igen efter det uteblivna Alla-hjärtans-dag-uppvaktandet...

Nu är örontoffsarna veck!

I fredags var Atlas hos farbror fotograf och tog studiobilder. För att vår prins inte skulle se ut som ett litet troll hade vi åkt med honom till världens bästa Katja som satte saxen i de små fjunen. Katja är även mammans frisör och i hennes kalufs satte hon saxen några dagar senare för att ha lite bättre marginal till förlossningen. När Atlas skulle födas åkte vi hem till K & H när vattnet gått för att mamman inte skulle se ut som ett ruffsigt troll på Atlas första bilder i livet. Hon såg ut som ett rufsigt troll ändå men det va inte Katjas fel.

Duktig frisör klipper duktigt barn som sitter still.

Tack så mycket snälla Katja säger Atlas!