Softsöndag

Veckans sista dag har gått i lugnets tecken. Eller...så lugnt det kan bli med 2 små barn. Man får lite andra perspektiv på saker och ting efter att ha satt de där aktiva små människorna till världen. På förmiddagen var det KnoppKnyttegrupp och på eftermiddagen lekte vi med delar av Maffiafamiljen i skogen. Pappa Vild har ägnat sin dag åt att brygga öl, Midsommarölen typ.

Våningsängsmontering

Oj oj oj vad det är utmattande att hjälpa till att montera en våningsäng hos mormor Vild. Jag förtjänar nog lite slapp i soffan efter denna ansträngande uppgift. Min vovve Chio är säkert lika utpumpad som jag...

MC-gäng i mitt badrum!

Jag kände mig iakttagen när jag satt på toa i morse. När jag tittar upp ser jag ett litet MC-gäng som intagit byrån i badrummet. De verkade trots allt ganska fredliga så de fick min tillåtelse att härja fritt så länge de inte rör mina älskade halsband.

Lämnad åt mitt öde.

Mamma kom med galet goda chokladkroasånter, fikade med oss, tog barnen med sig och lämnade mig och mina hundar åt vårt öde. Vi är dock inte fattiga på idéer på vad man kan göra en ledig stund så vi gick och la oss och sov. När pappa Vild ringt och väckt mig och bokat mig för kvällsaktivitet hämtade jag som tack för hjälpen upp honom vid jobbet för en tur på byn. I min del av turen ingick att gå på Second hand, shoppa te, rekognoscera inför julhandeln, gå ut och äta med min man, köpa hejdlöst mycket godis (mycket billigare då förklarade han jag handlade med...) och gå på bio. Vi såg Cokpit, en film om många genus-,kön- och männisovärdesfrågor. En klart sevärd film för alla tycker vi som är intresserade av dessa frågor!
För att inte hela min föreställningsvärld ska kantra nu ska jag lägga mig och läsa min machobok "3 sekunder" av Roslund och Hellström.

Det regnar inte!

Man har vant sig vid att bylta på sig halva artilleriet med vinterkläder senaste veckorna. Detta höll idag på att leda till överhettning av min stackars kropp. Det har ju ta me tusan varit tropisk höst! En liten sensation i vår stad som ungefär alltid ligger i botten av solligan.
Hjärnan klarade sig undan lindrigare för jag hade vett nog att inte trycka på mig en mössa också. Himlans tur, tänk om några av mina värdefulla hjärnceller kokts bort...

Ho ho ho

Ikväll dök han upp, Tomten. Utan ett ord smög han i full mundering ut från sitt rum med en tomtesäck i handen. Efter traditionsenlig julklappsutdelning (Duplobitar), handslag och tomtekramar gav han sig iväg till andra barn som skulle få julklappar. Efter att ytterdörren slog igen bakom honom väntade vi en stund och började sen kolla ut genom fönstrena. Ingen Tomte syntes till utanför dörren. Vi kände efter en stund att denna lilla Tomte kan hitta på vad som helst så vissa efterforskningar kring försvinnandet behövdes nog. Som tur var bodde nästa familj Tomten skulle till i lekstugan. Han kom sedan (efter några tillsägelser) smygande över vidderna med sin tomtesäck (Willyskassen) in till oss igen. Väl hemma igen fick jag chansen att ta en idolbild med Tomten och en av hans nissar.

Julförberedelser

I morse hittade barnen Tomtens hemliga garderob, hemma hos oss! Storebror som älskar olika outfits skyndade sig att prova den innan han kommer och kräver tillbaka den inför julen. Tomten i södra Sverige verkar vara i lämplig storlek att krypa genom skorstenar, han har bara storlek 110...

Mazurkasteg är inte att leka med.

Tisdagkväll, träning med folkdanslaget. Det går inte att föreställa sig hur svårt det kan vara att skutta rätt med fötterna. Jag kommer nog kunna det så småningom, ge min talang lite tid att mogna bara. Denna gången hade jag inte lika varma kläder och aningen bättre skor. Skorna hjälpte mig tyvärr inte alltid att skutta rätt. Allt springande och skuttande gillades inte av mitt rangliga bäcken så jag får nog ha stödbälte i fortsättningen. Kände mig lite som en i gänget med mitt skruttiga bäcken.
Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Barnen nanar kudden medan jag skuttar till dragspelsmusik.

Insektsfälla

Igår grävde vi ner en insektsfälla i skogen med KnoppKnyttegruppen. Tyvärr tänkte jag inte på att ta kort på den innan vi tillsammans grävde ner den så bild får vänta tills nästa vecka när vi grävt upp den. Det är en glasburk med lock jag borrat tre hål i. Förhoppningsvis kryper det in några småkryp vi kan titta på i lupp nästa gång. I brist på illustrativ bild av insektsfällan får ni en bild på lillebror Vild som kör motorcykel.

Djupa tankar en måndagskväll

Idag har var det studiedag på jobbet. Hujjeda mig vad smart jag blivit! En Nisse och en Nissa höll föreläsningar på förmiddagen. Nissen, som var forskare från Stockholms Universitet, sa att forskning visar att man blir 1,7 år äldre för varje år man utbildar sig utöver grundskolan. Tanken slog mig att jag nog inte ska läsa fler roliga distanskurser på Universitetet. Jag lär väll bli typ 130 år och ni blir aldrig av med mig. Undrar om bloggar finns kvar om 100 år. Undrar hur förskolan och skolan ser ut om 100 år. Då går bröderna Vilds barnbarnsbarn där...

Fikasöndag

Vår tårtlover hjälper sin pappa att baka tårta idag. Han har redan blivit utvisad en gång för otillåten provsmakning av marrängsmet. Det liksom slank ner en liten sked reflexmässigt i ett obevakat ögonblick. Eftermiddagens gästschema är fullt så även en äppelpaj har bakats medan jag och barnen var nere i skogen på KnoppKnyttegruppen, lekte och fikade på frukt. Frågan är om man orkar äta mat ikväll...

Skola om till busschaufför?

Efter ett besök inne i vår stad idag kom vi hem med fickorna fulla med reflexer och godis. I kommunens tält fick vi dessutom en eländigt bångstyrig ballong med helium i. Förutom alla gratisgrejjer vi blev påpackade fick vi sitta i både en ambulans, en brandbil och en buss. Det sistnämnda var kanske inte så väldans exotiskt men det är inte varje gång man tillåts sitta på förarsätet, känna på ratten och provstyra lite. Han som stolt visade upp "sin" buss intygade entusiastiskt att han hade världens bästa jobb som fick köra den fina bussen hela dagarna. Yeah right! tänkte jag, säg det igen en fredagnatt kl 02.30.

Vandringsträning

Idag har jag varit ute och introducerat begreppet "vandring" för mina barn. Vi började med en ganska kort vandring med varm-choklad-fika på mitten. Det regnade ordentligt hela tiden men barnen (och hundarna) var lika glada för det. Målet är nog att komma upp i svenska fjällen och vandra i en helt annan natur än våra småländska skogar.

Edna på visit.

Ni har väll sett filmen The Incredibles? Familjen där alla har olika superkrafter. De har en kostumör som tillverkar deras specialanpassade dräkter. Hon heter Edna och är en speciell liten tant/kvinna/dam.
Idag har min familjs Edna ryckt in och fixat Spidermans ena dräkt. Han blev så glad att han skuttade lite på studsmattan. Dräkten kunde lätt avslöja sitt innehåll då sömmen hade gått upp 20 cm där bak. Illa för en topphemlig superhjälte... Vår Edna, som för övrigt är ruskigt lik mig och utan likheter med filmens Edna, svischade dit en mycket komplicerad raksöm och vips kunde Spiderman fara ut på nya uppdrag!

Spidermans lillebror.

Spidermans lillebror är på besök ikväll. Han är i storlek med vår egna lillebror så de bör vara relativt jämnåriga. En annan likhet är humöret. Spidermans lillebror fick ett litet bryt när han var tvungen att avmaskera sig vid matbordet för att få in maten i munnen. De är kanske släkt...

Kulinariska äventyr.

Den sjuka lillebrorn är piggare. Han lagar just nu en brakmiddag till sin mamma i lekstugan. Han är väldigt hemlighetsfull när det kommer till frågor om menyn men något med donuts, morot, ägg och äpple verkar ingå.

KnoppKnyttepremiär!

I idag var det premiär för vår KnoppKnyttegrupp. Allt flöt enligt planen och det var som balsam för själen att se alla barnen leka i skogen. Alla vågade gå lite själva, några gick på stockar, några byggde kojor till spindlarna, några lekte kurragömma. Dagens lilla aktivitet var känselpåsarna. Alla barn fick en tygpåse med en sak i. Var och en fick sedan stoppa ner handen och känna på saken och visa den för kompisarna. Några saker var hårda, några mjuka, några luktade, några luktade inget.

Övre bilden: Några av känselpåsarna. Nedre bilden: Några barn var väldigt intresserade av alla små, små djur som levde i och runt en stubbe. Det var faktiskt många som fortfarande var vakna för säsongen.

Odokumenterat kalas

Igår vaknade (vi väckte honom) lillebror klockan 10 med 40 graders feber. Efter Ipren, lite barnprogram på TV och 2,5 timmars tupplur i vagnen på altanen var han piggare men inte i skick att åka någonstans. Eftersom pappans ögon fortfarande ser lite läskiga ut åkte jag själv på kalaset vi var bjudna på. Efter en ordentlig dikeskörning med min frisyr fick jag hyffsat styr på det. Det blev något i stil med Kristina Lugn som vanligt. Jag fick i sista stund för mig att måla naglarna i matchande färg till klänningen och insåg hur högerhänt jag är i detta sammanhang... Jag kan manövrera skruvdragare, mejslar och hammare med höger hand men nagellackspensel, ICKE!
Det var mamman och pappan i Flygande familjen som fyllt jämnt och skulle firas! Efter en rafflande 5 kamp kom mitt lag 2:a och jag vann ett tandborstfodral, hur perfekt vinst som helst! Tyvärr tog jag inte en enda bild under festen, jag kan erbjuda en bild på min vinst om ni vill?

Mormor Vild i "Bonde söker fru"

Ikväll börjar årets säsong av "Bonde söker fru" har mina kära kollegor påmint mig om. Mormor Vild kommer att vara med och det ska bli spännande att se hur det ser ut, redigerat och klippt för en miljonpublik. Första programmet visar tydligen bara brevöppningen så inga bondbrudar syns förens nästa vecka.
Jag själv är fullständigt nöjd med denna bordskavaljeren ikväll.

Privatdetektiv sökes!

Jag bli väldigt sällan arg. De gångerna jag blir arg handlar det oftast om orättvis behandling, (egna) barn som testar gränserna för vad mamman bli riktigt förbannad på eller att jag inte hittar något jag letar efter. Det där sista handlar ungefär uteslutande om att jag blir riktigt skogstokig på mig själv för att jag inte kan lägga sakerna så jag hittar dem. Jag har kommit en bit på väg med alla mina 5371 skyltar och etiketter på jobbet och hemma men vad hjälper det min stackars man när jag (vi tror att det är jag) har lagt hans bilnycklar på något bra ställe jag inte minns. Jag har lärt mig på Efterlyst att det blir svårare och svårare att klara upp ett brott ju längre tiden går. Jag ser mina chanser att klara upp detta minska för varje dag. Jag har i alla fall hittat min hemnyckel, tygpåsarna, jobbpapprena, de 5 "förvunna" pocketböckerna, mitt hänglås och mina tunna fingervantar som jag letat efter.

Skogens dag med Mulle

Idag har vi varit på skogens dag där många företag och organisationer var och visade upp sig. Jag var där för Friluftsfrämjandet och informerade om vår lokalförenings barnverksamhet tillsammans med andra ledare. Resten av familjen Vild kom senare och träffade Mulle, spikade spikar, kastade prick med kottar, planterade granplantor och provsatt en skogsmaskin och grillade korv och marshmallows. Dagens resultat för föreningen blev många nyanmälda barn i våra Knyttegrupper som sätter igång om en vecka, det tycker jag är mer än godkänt!

Skogens dag

Idag har det varit skogens dag här i vår stad. Jag var där och informerade om Friluftsfrämjandets barnverksamhet och fick många nya barn anmälda till "min" och min ledarkollegas Knyttegrupp som startar nästa söndag. Pappa och bröderna Vild kom och tittade runt på området där man kunde spika spikar, grilla korv, provsitta skogsmaskin, plantera granplantor, träffa Mulle och mycket mer.

Bokrecension–Fortfarande Alice

Boken “Fortfarande Alice” som är skriven av Lisa Genova handlar om Alzheimer. Det går inte att komma ifrån att handlingen är sorglig men det är inte nattsvart och depp hela tiden. Författaren har satt sig in i vård, behandling och sjukdomsförlopp hos Alzheimerpatienter genom att ta hjälp av läkare, forskare och andra experter. Att läsa historien om Alice som får tidig Alzheimer (hon är 50+) ger en bild av hur sjukdomen fungerar, vad den gör med hjärnan och vilka svårigheter patienterna och deras anhöriga får leva med.

Alice är professor på Harvard Universitet och börjar misstänka att något är fel när hon tappar ord vid föreläsningar och plötsligt blir desorienterad under joggingtur hon sprungit likadant i många år. Efter läkarbesök och utredning får hon diagnosen Alzheimers sjukdom. Boken handlar sen om hur hon hanterar de ökade svårigheterna som sjukdomen orsakar. Hon får stora problem med närminnet, tvingas sluta sitt jobb och acceptera dygnet-runt-passning för att inte skada sig, komma bort eller råka hitta på andra tokigheter. Hon är väldigt länge medveten om när det blir tokigt vilket ofta blir komiska situationer som hon kan skratta åt. Ju längre tiden går blir hon mindre och mindre medveten om sina svårigheter men verkar fortfarande trivas relativt bra med livet. Alice har hela tiden sin man, sina tre barn, grannar och vänner i sitt nätverk, jag kan inte låta bli att tänka på de äldre personer som får Alzheimer och bor i en för dem okänd miljö på någon form av boende…

(Bokomslaget är lånat på Bokus.com)

Lathet, lättja eller slöhet, kalla det vad du vill.

Jag försöker öka spänningen här på bloggen genom att inte skriva ett enda inlägg på nästan 2 dygn. Eller så kanske det helt enkelt beror på saker som rubriken antyder, välj själv.
Igår var det fredagsmys hos Lilla familjen. Lilla familjen är inte så liten så när storebror hade frågat efter efterrätten ca 7 gånger och marrängsvishen kom fram var det megaskålen Allan som fick tjänstgöra. Ruskigt gott, enkel och barnvänlig efterrätt. Vi har nog aldrig gjort någon här hemma. Det ska ofta av någon anledning vara liite mer avancerat hos oss, helt onödigt om man frågar mina smaklökar!
På bilden ser Allan relativt liten och oskyldig ut, skenet bedrar...

Snigeln Sören is back!

Vår snigel, som egentligen är en snäcka och fått namnet Sören, har för andra gången kommit tillbaka. Vi importerade henom från Uppland för att visa upp hur feta sniglar de har där för smålänningarna. Vi har hen på lösdrift för det tycker sniglar om, har jag hört. Idag tog jag en bild på hen om hen trots allt inte skulle komma tillbaka igen.

Sommarkväll i Helsingfors

Under vår vecka i Finland var vi i Helsingfors en kväll, natt och morgon. Vi besökte Sealife och nöjjesfältet Borgbacken, åt riktigt god mat och sov i en skön säng innan vi blev bjudna på caféfrukost dagen efter. Efter att våra kvällskompisar/nattvärdar åkt vidare till jobbet körde vi “hem” till Trolludden igen där våra barn metat upp en hel drös med Abborrar.

Årets nyhet var en manetutställning. Stora cylindrar med belysning underifrån i ett mörkt rum, väldigt effektfullt”

Det gick att studera maneterna in i minsta detalj.

Sjöhäst

Sill/strömmingstim

Ben & Jerry´s har så krångliga namn på sina glassmaker att jag glömde dem innan jag ens hunnit sätta tänderna i dem. Jag kan därför tyvärr inte delge er mer detaljerad information om vad jag mumsade i mig än att det var en god glass..

Kvällens bästa bild på gänget, ingen ser ut som den brukar.

Lite aggressionskanalisering på de stackars tallrikarna.

Han som vann “banka-ner-stubbarna-tävlingen”.

Åhhh så romantiskt det är att åka pariserhjul.

Utsikt från pariserhjulet över Helsingfors.

Caféfrulle…

…med finfint sällskap.

Folkdans -en dyr hobby.

I somras när vi var på folkmusikfestival tittade vi även på folkdans. Jag gillade konceptet och blev nyfiken på hur man gör. Herregud, kan de kan jag, hur svårt kan det vara? tänkte jag. Första träningen var ikväll mellan 19.30 och 21.45 (folk utan småbarn har ruskigt sena vanor), det var svettigt men inte så svårt. Kanske berodde det på att det mest var gångsteg idag... Hur kan man bli genomsvett av att mest gå kan man ju undra förresten...
Mina vita, fina träningsskor med grovmönstrade gummisulor dissades helt av de andra deltagarna. Jag fick nog säkert 5 påpekningar att jag hade värdelösa skor. En farbror sa att jag hellre skulle tagit raggsockar. Jag fattar det värdelösa i mina fina träningsskor så jag får kanske gå och shoppa mig ett par folkdansskor. Dyr hobby det där med folkdans...

Skulle du kunna flytta...

...bordet liiite närmre så jag når den delikata chokladtårtan med grädde, chokladsås, rökta grisöron och märgben? Chio är trogen gäst på bröderna Vilds konditori. Vem är inte det när det bjuds på vispat vatten med gräsklipp i? Eller jag menar chokladtårta naturligtvis.

Konstutställning

Innan gårdagens 60-årsfest hann vi med att beskåda vår kära Arbetsledares konstutställning. Det var hon och hennes kurskamrater på målerikursen som ställde ut tillsammans. Otroligt fina tavlor tyckte jag och pappa Vild, otroligt gott snacks och godis tyckte barnen.

Anfallande blommor

Blommorna hos farmor och farfar är ena riktiga luringar. Passar man sig inte när man vattnar dem slåss dem. Pelargoner är inte att lita på...