Från Blogger till Wordpress

Det har varit en del flyttande fram och tillbaka med mina bloggar genom åren. Det har egentligen mer varit så att bloggen har legat stilla men fått en ny adress av olika anledningar. Denna bloggen ligger på Blogger och det var saker jag irriterade mig på redan från början som inte fungerade alls eller fungerade ibland bara. Nu har listan över irritationsmoment växt sig så lång att jag sneglat ett tag på Wordpress istället. Det är med Wordpress majoriteten av alla svenska bloggar görs och många av dem är så väldigt mycket prydligare och proffsigare än min så jag inser att det finns större möjligheter att påverka, anpassa och designa sin blog i WP jämfört med Blogger. Jag gör ett försök, i hopp om att lugna mina nerver :)

Den nya adressen är http://www.lanclin.wordpress.com

Testpatrullen testar den tyska sjukvården.

I torsdags fick jag feber som steg till 40 grader och masade sig bara marginellt nedåt av Alvedon och Ibuprofen. Hostan var (och är) vedervärdig och det kändes (känns fortfarande) som att jag hade bomullstussar i öronen. Influensan har tydligen varit lite extra ettrig i flera Europeiska länder i år tänkte jag och la mig i sängen för att vänta på att det skulle gå över. När inget förändrats, snarare försämrats på 5 dagar åkte vi till en vårdcentral där en läkare snabbt hittade varför jag kände mig typ halvdö. Lunginflammation och öroninflammation härjar i min kropp och det känns.

Det är inte helt ovanligt här Tyskland att folk bara skakar på huvudet när man frågar om de kan prata engelska. En stor oro var därför att läkaren skulle göra detsamma så Daniel (och två glada barn) var med om det skulle skita sig med språket. Nu pratade de båda läkarna jag träffade hyffsad engelska så det var inga problem. Sköterskor och undersköterskornas språkkunskaper i engelska var däremot betydligt lägre men sköterskan på labbet var lika trevlig för det och försökte verkligen.

Tyskland är mer hierarkiskt än Sverige och man kan ju tänka sig att det just inom vården skulle märkas väldigt väl även för patienterna. Här är titlar och yrkestitlar viktiga och klädseln på jobbet är ofta med formell än i Sverige. Nu är detta en liten vårdcentral/mottagning i en jättestor lägenhet i ett bostadsområde där typ 6-7 läkare och några sköterskor arbetar. Kanske märks det mer på ett sjukhus eller bara om man besöker en annan mottagning. På denna hade i alla fall alla, läkare och sköterskor, likadana pikétröjor med mottagningens logga på och till det valfria byxor (gissar jag eftersom alla hade olika). Kändes jämlikt inte lika sterilt och institutionellt som i svenska vården där alla har de praktiska enfärgade bomullskläderna.

Förhoppningsvis behöver inte testpatrullen utöka sitt test till sjukhuset, det får tiden utvisa. Vi håller tummarna för att testpatrullen snart kan avlämna en slutgiltig rapport och sedan avsluta uppdraget.

Bamse -svensk service till svensktalande barn i världen.

När vi hade den sista stora grillkvällen i vår trädgård i Sverige fick vi lite avskedspresenter. Barnen fick en utlandsprenumeration på Bamsetidningen av några vänner och den har varit väldigt uppskattad av hela familjen. Förutom det roliga med att få en ny tidning med nya sagoserier i med jämna mellanrum så kommer den i brevlådan! 

Som många andra barn tycker våra att det är väldigt roligt att läsa på all post som kommer för att se om det står deras namn på. Idag låg ett stooort kuvert poststämplat i Sverige i brevlådan. Det var adresserat till våra barn och öppnades på tre röda sekunder innan vi ens hunnit in i trappuppgången. I kuvertet låg en hel hög med loppisfyndade Bamsetidningarna från gammelmoster M och K! Lyckan var total! 

Jag är inte helt säker men Bamsetidningen tror jag kan vara den mest lästa svenskspråkiga serietidningen i världen. Många barnfamiljer runtom i världen som har svenska som något av sina familjespråk prenumererar på Bamse. Vilken språkambassadör!

Sydkorea -Seoul och Changwon

I Augusti förra året var vår lägenhet färdigbyggd och hela vårt bohag flyttades hit från Växjö i Sverige till Ingolstadt i Tyskland. Under hösten som följde satsade vi på att komma in i vardagsrutiner och få allt att fungera. Då glömdes det helt enkelt bort att skriva i bloggen om en resa som gjordes mitt uppe i alltihop. Pappan var i Sydkorea och här kommer några bilder från hans resa. Han var i Seoul och Changwon.

En av portarna i ett vaktfort i Seoul.

Undersidan av taket i porten.

En marknadsgata i Seol.

Den svenska ambassaden.

Detta företag (med den undre skylten) skulle nog få döpa om sig om de etablerar sig i Norden.

Svenska resebloggar.

Då min blogg kommer att handla en del om våra resor runtom i världen, just nu mest Europa, har jag anslutit mig till resebloggportalen Svenska resebloggar. Där finns många bloggar listade med den gemensamma nämnaren resor. Listan på anslutna bloggar är lång och det skrivs både om vardagsliv utomlands, tips på resmål, hotell, färdsätt ut i vida världen och mycket, mycket annat. Kika in så hittar du kanske en ny blogg att följa!

Skidskytte i Ruhpholding.

I Januari körde vi till Ruhpholding för att kolla på skidskytte. Det var världscuphelg och vi hade bokat biljetter på biathlon-ruhpolding.de till herrarnas sprint. Av olika anledningar får man inte köra upp med sin bil till arenan när det är stora tävlingar så gratis shuttlebussar kör publiken nerifrån byn och tillbaka. Det var många som skulle transporteras och kön var lång. Vi hade tur att det inte var så kallt och väldigt lite vind, annars hade det blivit ännu drygare att vänta. I utflyktsryggsäcken låg frukt och lite annat ätbart som nästan alltid behövs i sånna här lägen när barnen är med.  

Nu är ju inte de svenska skidskytteherrarna så många och inte heller med i toppstriderna just nu så vi var inte många blågula supportrar på läktaren. Desto fler röd-blå-vita norska supportrar fanns på plats! Det hade vi kanske kunnat tänka ut med lilltån men vi blev glatt överraskade av alla dessa glada, sjungande och färgglada människor som nästan kändes som våra landsmän. Barnen tittade och lyssnade fascinerat på alla hundratals glada norrmänn och norskor som nästan pratade som vi.

Skidskytte är kanske inte den mest idealiska barnaktiviteten men sverigemössor, tatueringar och flaggor gjorde det hela spännande. Det handlar ju mest om att stå och titta på skjutvallen och hänga med på storbildsskärmen. Barnen tyckte ändå att utflykten var spännande men som många gånger förut av andra anledningar än vad vi vuxna trott. Efteråt har de mest pratat om alla roliga hattar och några glada supportar som spelade pajas för dem. En röd clownnäsa kom med hem i en av mina fickor märkte jag när vi kom hem. Den fick de av en glad liten belgare som skojade med alla barn han såg. 

Skolmognadstest

För några veckor sen kom det en dam från kommunen till Kindergarten och gjorde skolmognadstester på de barn som ska börja skolan i september. Testerna var egentligen ganska simpla och storebror pekade, ritade och visade rätt saker. Han skulle tex se vilken av en rad snögubbar som var avvikande och slutföra några mönster med geometriska former. Hon brydde sig inte om att han inte pratade så mycket eftersom han förstod allt hon sa så efter sommarlovet är det skolan som gäller. De barn som inte klarar testerna får en ny chans innan sommaren.

Eftersom att vi pratar 99% svenska hemma märker vi inte av så mycket hur mycket tyska barnen kan. Det märker vi dock när vi är i någon lekpark eller är hos någon familj med andra barn de pratar med. Våra barn är på väldigt olika nivå men förstår mycket och gör sig ofta förstådda. Det är en märklig känsla att höra sina barn prata ett annat språk. Frågar vi något på tyska, svarar de ofta på tyska men de har nog enklast att prata tyska med de som inte förstår svenska. Det verkar enklare för hjärnan att fokusera på ett språk i taget annars tar det starkare språket över. Det känner även jag igen. De jag vet kan svenska, tyska och engelska pratar jag automatiskt svenska med. De som kan tyska och engelska pratar jag automatiskt engelska med och de som bara kan tyska pratar jag bara tyska med. Pratar kanske är att ta i. Med några ord här och där, lite gester och pekningar verkar de flesta förstå att jag vill boka om ett utvecklingssamtal, byta grupp på tyskakursen eller veta vart storebrors läxpapper ska hämtas ut och lämnas.

På eget initiativ ville Storebror skriva en dag. Med hjälp av Tyskaträningsappen för barn på IPaden började han skriva.

SVTs serie Familjer på äventyr.

Om någon har missat det så går det en otroligt intressant serie som heter "Familjer på äventyr" på SVT i Sverige just nu. Det handlar om 4 svenska familjer som lämnat Sverige och gett sig ut på äventyr i världen. Äventyr som sträcker sig över en längre tid och inte bara innebär att resa runt och se exotiska platser och människor. De har alla strävat och jobbat mot sina drömmar under många år och självklart känner jag igen väldigt mycket av vad både föräldrarna och barnen berättar i serien.
Jag som anhängare av Livets-hårda-skola gillar detta upplägg skarpt och ser stora möjligheter för oss som familj att ge oss vuxna och våra barn erfarenheter, kunskaper och inblick i hur världen utanför Sverige ser ut. Kan det bli bättre än att lära sig om världen ute i världen?

Jag har haft lite kontakt med Linda som är mamma i den familj i serien som seglade runt jorden med sin familj (vink vink Linda om du läser detta!). De är nu hemma i Malmö med sin segelbåt Mary af Rövarhamn igen och hon bloggar här. Hon bloggade under familjens resa runt jordklotet som tog 4 år så det finns mycket att läsa. Det är otroligt inspirerande att läsa om en familj som i princip skulle kunna vara vi om några år. Nu är vi inga seglare och att kopiera någon annans liv är aldrig någon smart idé oavsett men jag blir typ hög på inspiration. Jag googlar hemundervisning, kollar kartor och filar på en budget med stor post för sparande. Siktar man mot stjärnorna kanske man når trädtopparna...

Här kan du se serien på SVT Play.

Skidhelg i Österrike.

För några helger sen körde vi ner till Österrike för att åka skidor. Vi bodde på Achentalerhof i Achenkirch där ett skidområdet som heter Cristlum ligger. Skidorterna i alperna är otroligt många och utbudet på berg är enormt. Det är därför en bra idé att kolla på tex skiinfo.se för att leta sig fram till en ort som passar ens nivå. Precis som i Sverige köper man ett liftkort för varje ort men ibland kan man åka på samma i flera liftsystem om de samarbetar eller ägs av samma företag.

Mycket är likt skidorterna i tex. Sverige och Norge men här är tex "gröna" pister och knapplifttar inte lika vanligt. Åker man med små barn kan det alltså vara bra att detaljgranska pistkartorna. Där går att se lite hur ortens liftsystem är uppbyggt, vilka sorters liftar det finns, om det finns barnområden osv.

Vi hyrde utrustning på ett av många ställen i byn där det är möjligt. Ett barn per betalande vuxen fick låna pjäxor, hjälm och skidor gratis så kostnaden blev hanterbar. Däremot kostar det en bra slant att bo i byn. Hela byar lever av skid- och vandringsturister så de tar bra betalt och mycket blir snabbt uppbokat. Eftersom det tar ungefär 1,5 till 2 timmar för oss att köra ner till många av de Österrikiska skidorterna kommer vi nog oftast att åka över dagen. Barnen lämnade in önskemål om att flytta dit för att åka skidor varje dag så vi kommer nog tillbaka ganska snart :)

Liten blå pappa till vänster, stor blågul mamma till höger.

Vaffö ståru dä å fotar fö? Kom!

Resplaner

-Vi vill åka dit andarna bor mamma.

En önskan som denna kan ju ge vilken förälder som helst ett kortare hjärtstopp. Efter några följdfrågor visade det sig att barnen suttit och tittade i sin stora barnatlas med bilder på kartan och pratat om vart de vill resa. Landet där andrarna bor visade sig vara Iran och "anden" visade sig vara en turbanförsedd man på en flygande matta. Majoriteten av bilderna på de olika kartorna i boken beskriver i väldigt grova drag vad som kan odlas, om det finns något speciellt djur som lever där eller om det finns tex olja eller diamanter. Vad gubben med turban på en flygande matta gjorde över Iran eller i boken överhuvudtaget är oklart, nästan alla andra bilder är mer verklighetsförankrade. Barnen ville väldigt gärna åka och se anden som flyger på en matta. Kanske har de inga bilar, bara flygande mattor? 

En resa till Iran är ändå inte aktuellt, just nu i alla fall, kanske i framtiden. Vi kommer istället att köra några rundor till Alperna nu under vintern och våren och sen köra ner till Medelhavet i sommar. Just nu är planen att hyra ett hus eller lägenhet i Istrien i norra Kroatien. Barnen vill snorkla och jag och Daniel följer gärna med.

Lååångt jullov.

Efter ett långt jullov är nu vardagen tillbaka sedan några veckor. Under jullovet funderade jag mycket på hur mycket av vårt privatliv och vardag som behöver presenteras i cyberspace. Hade det handlat om min vardag med mina hundar hade det varit en sak. Nu handlar det istället om min familj som blir omskrivna utan att kunna ta ställning till om de verkligen vill det. Visst kan jag fråga om tillåtelse men vad förstår ett barn av ett sånt beslut? Det är ett dilemma.

En annan liten svårighet är att det som nu är vår vardag, är just vår vardag och inget svindlande äventyr långt hemifrån att skriva spännande inlägg om. Jag har svårt att skriva inlägg i stil med "Idag åt vi grötfrukost, var och handlade, åt några gånger och var på toa några gånger". Det är lite så vår vardag känns ibland, precis som många andras runtom i världen.. Vi bor ju här nu och vår lägenhet är vårt hem precis som huset i Sverige var. Allt det "exotiska" med nya traditioner, högtider, lederhosen, alperna och det Tyska språket är ju vårt vanliga liv nu precis som det var med svenska traditioner, högtider, barrskog och Öland i Sverige. Vi ser det inte som att vi är på en resa hemifrån. Vi veckohandlar och diskuterar barnens veckopeng, försöker hålla blommorna vid liv och fånga dammråttor efter bästa förmåga. Vi tankar bilen, går på föräldramöten, jobbar, lämnar/hämtar på förskolan och ungefär allt annat vi gjorde i Sverige (plus lite till). Det är nog lätt att tro att mer blir annorlunda i ett nytt land. Ungefär som när man åker på semester till ett annat land och...har just semester. Att flytta till samma ställe blir ju naturligtvis inte samma sak. Hur drömlik miljö man än hamnat i och oavsett om man jobbar eller inte, det kommer en vardag som inte är semester. 

Med det sagt vill jag även säga att det alltså inte är ett så väldans, otroligt, megagigantiskt projekt att flytta utomlands. Inte till Tyskland i alla fall. Vi är absolut inte besvikna på denna utmaningens storlek men lite funderar jag på vad som skulle vara en större utmaning. Brasilien kanske?