Födelsedagar är alltid kul.

Idag fyller jag 30 år. Firandet började med liten paketöppning i sängen och fortsatte med jakt på liten förrymd kaninunge. Igår hämtade vi en av de väldigt efterlängtade kaninungarna som ska bo i vår trädgård. Storebror har döpt honom till Max. Lille Max lärde sig tydligen blixtsnabbt hur man krånglade sig ur buren så han fick snällt sitta i en stor transportbur i badrummet under dagen innan vi hunnit klä buren med finmaskigare nät. Han hittades dock relativt snabbt av mig, the super rabbitcatcher. Jag har letat, jagat och fångat måååånga små kaniner i mina dagar. Det visste dock inte storebror som hann bli väldigt ledsen och förtvivlad över att kanske aldrig mer skulle få se den lilla grå tussen med megaöron igen. 

Födelsedagen firades sedan vidare med paket, sång och ljusutblåsning på jobbet. Hemma igen blev det utdelning av stort paket (med en Muurikka i), öppning av skickade paket och kuvert, ätning av födelsedagspannkakor och sen vidare på folkdansträning! Där fick jag många grattiskramar och glada kommentarer om Smålandspostens helsideartikel om mig i lördagstidnigen. Träningen avslutas alltid med allsång så dagens tredje "Ja må hon leva" till spelmännens musik avnjöts innan jag körde hem till sängen. Jag vet inte om min 30:e födelsedag kunde bli bättre?

Inte lätt med knäckta tummar.

Efter månader av att egentligen kunnat cykla men varit lite för feg satte storebror igår foten på pedalen och cyklade iväg. Det var ungefär samma känsla som när han plötsligt kunde hålla upp sitt huvud själv, sitta upp själv och en dag reste sig och gick. Han är inte typen som kastar sig in i halsbrytande äventyr utan att känna att han har koll på händer och fötter så när han gör något så ramlar han väldigt sällan. Det låter som ett försiktigt barn, det är det inte. Han har förvånat oss många gånger med att bara veta hur han ska göra på en klättervägg, i ett träd, på en häst, i vatten och nu på en cykel. När man kommit på hur man gör något vill man ju såklart göra det hela tiden. Den lilla cykeln fick därför transportera det lilla barnet 241 vändor fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus medan vi fixade i trädgården. I natt kom storebror in till oss och var ledsen. Han sa att han hade knäckt sina tummar. Vi trodde först att de somnat men kom sedan på att det antagligen var de stackars tummarnas sätt att säga att de aldrig hållit så hårt och länge i ett cykelstyre.

Vår resa till Island

Här kommer lite bilder från vår resa till Island vi gjorde förra veckan! Kanske kommer det även en reseberättelse senare. Håll till godo!

Lägg till bildtext

Vi har att göra.

Vi minns storebrors alla små och större "projekt". Nu är det nästa barns tur. Vi har fått, eller kanske haft ett bra tag nu, en ny liten projektledare i hushållet. Denna lilla projektledare tar sig ann fler uppdrag inom rivnings- och förstöringsbranchen än sin föregångare. Några av projekten har hetat; Pumpa ut dyr ansiktskräm på hela badrumsgolvet, häll ut alla schampoflaskors innehåll i duschen, skicka Ittalaskål i köksgolvet, kläm ur x antal tandkrämstuber på sitt innehåll, tugga sönder tandborstar, kontrollera hållfasthet på en hydrometer, måla hela sig med tusch (inkl ryggen), pilla bort x antal viktiga klisterdekaler, dra ner en laptop från bordet, test av hållfasthet av ägg mot golv, dusch av öppen laptop med hjälp av vattenflaska osv osv. Några av projekten är favvisar och repeteras enligt principen "favorit i repris".

Kanske låter det som att vår lilla projektledare får projektera fritt utan tillsyn från sina föräldrar. Ni som tror det är välkomna på studiebesök för det är svårt att beskriva en 3-årings raketfart med ord.

Idag har vi haft grillmiddag. Det innebär att vissa tillbehör förbereds, ställs i ordning och lämnas obevakade i köket. Lillebrorn hörs fnittra lite köket och en kort stund senare är projektplanen spolierad av en förälder. Då lämnade Gazza in en överklagan då hon ansåg sig ha betydande intresse av att projektet fortgick. I projektet ingick momentet "vifta med dressingfull sked i köket". Då projekttiden blev kort begränsades effekten till en bit golv, ett barn, några luckor och en hund, mycket nöjd hund kan tilläggas.

När bilden togs hade Gazza i nästan samma raketfart som dressingen hamnade på fel ställe slickat i sig den. Den stora klicken som landat i hennes panna nådde hon dock inte med tungan. Den fick ingå i den allmänna saneringen.

Lördagsvandring

Idag har jag provgått en runda på ca 11 km som jag planerar att ordna en familjevandring på senare i år. Jag och en av mina hundar packade ryggsäcken (ni anar inte hur bra Gazza är på att packa ryggsäckar) med varm choklad och bananer innan vi traskade iväg. Ungefär halvvägs dök första tussilagon upp. Eftersom det var den första jag sett i år var den såklart tvungen att förevigas. Ni uppmärksamma läsare ser att fokusering är lite dålig på blomman och ligger mer på gräset bakom. Att jag är tvungen att använda bilden ändå beror på att det är den enda bilden jag lyckades få på den lilla blomman. När bilden skulle tas om låg blomman strimlad i käften på min fotoassistent...Den bilden hade inte varit lika vacker. Dessutom var minnet fullt så några fler bilder blev det inte överhuvudtaget. Tur att rundan finns kvar. Inte för att jag kommer gå den än på några dagar, minst.

Färgglatt skare va!

Igår var jag och barnen på stan för att köpa vårskor. Det behövdes även påfyllning av vindbyxor, kalsonger och sandaler men ungefär så långt ner på handlingslistan tog de små barnens shoppingsug slut. Vi lyckades i alla fall få med oss ett par Spidermanskor och ett par rödlackade Mimmigympaskor med vita prickar. Helst av allt hade lillebrorn velat köpa ett par sandaletter med 3 stora, fluffiga, fägglada blommor på. Efter att ha insett att de va lite för kalla valde han de fina, blanka Mimmigympaskorna. Hans önskemål vad gäller kläder och skor är ofta att de ska vara färgglatt och många färger men sandaletter i April bli nog lite svalt.
Även en kasse med resehandlingar, kartor, guidebok och annat bra-att-ha från Resia fick följa med hem.

Innan vi åkte hem satte vi oss (barnen) i solen och åt mjukglass med färgglatt strössel.

Persbrandt i polo.

Petade mig in på Svt:s öppna arkiv på Ipaden som kvällslektyr ikväll. Jag började med att sätta ögonen i första säsongen av Rederiet från 92. Jag såg serien när den sändes första gången. Det var typ det bästa man kunde titta på på TV, vilka tider det :) Ett gäng sköna skådisar som gjort betydligt fler produktioner efter Rederiet är med i denna legendariska långkörare. Persbrandt i polotröja som frågar om han får låna telefonen hemma hos Reidar var nog bäst på hela avsnittet. Tänk, det var tiden innan man tog upp sin EGNA lilla telefon ifrån fickan. En telefon UTAN sladd som man inte delade med alla övriga som bodde i hushållet.

Efter en låååång vinter.

Efter en lång höst och en lång vinter är det äntligen vår! Vi har naturligtvis hittat på en massa roliga uteäventyr sedan förra inlägget skrevs men bloggandet har haft semester. Kanske kommer det några inlägg om vad vi hittat på under bloggsemestern, vem vet. Nu är det ett nytt år och planerna är många. Vi har en resa till Island planerad, vandringar, Mulleverksamhet, fiske, trädklättring, kojbyggen och många andra saker att se fram emot. Välkomna tillbaka!

Sicken lady

Eftersom jag och min man har totalt olika musiksmak spelas i regel ingen musik i vårt hus. Lite synd tycker vi nog båda men jag får hjärtklappning och blir stressad av hans metalmusik och han säger att han får exsem av kommersiell popmusik. Läget är låst och ingen musik spelas om vi båda är hemma samtidigt. Det är därför en himlans tur att våra barn går på förskola och kan få tillägna dig lite musikalisk allmänbildning. Hur denna allmänbildning presenteras och motiveringen till låtvalen ska jag nog fråga pedagogerna vid tillfälle. Storebror körde samma låt och danssteg hela morgonen. Vart han lärt sig det kan bara härledas till förskolan för den låten ingår varken i min eller hans pappas spellista. Han sjöng "woappa gangosaj! Sicken lady!" med tillhörande danssteg som ser ut som att han är ute och rider eller cyklar. Någon som kan gissa låten?

Vårstädning hos Mulle

Vi startade veckan med att vara med och vårstäda en av Friluftsfrämjandets anläggningar i vår stad. Vi tog på oss hedersuppdraget att plocka grankottar. Det var ett konkret uppdrag på lagom nivå för våra barn. Ärligt talat var det ett uppdrag på lagom nivå även för mig, känner mig inte på min brightaste humör idag. Jag menar, nån gång måste man få slappna av lite när man är så himla smart hela tiden ;) Skogen är den bästa terapin, den bryr sig inte om huruvida man är smart eller inte för stunden.

Årets bröllop

Igår blev Flygande familjens mamma och pappa herr och fru. Det är första kyrkbröllopet vi är på sedan vi själva gifte oss och denna gången var det lättare att koncentrera sig på vad prästen egentligen sa.

Bröllopsfesten var fylld av flera roliga moment av lite nytänkande karaktär. Många av momenten stod herr och fru Camping för som var toastmaster och toastmadame. Det gjorde ni superbra hörrni! :)
Som föredetta brud/bröllopsfestfixare vet jag ganska exakt hur mycket tänkande, planerande, jobb, tid, pysslande, klippande, klistrande, pengar och engagemang som ligger bakom en sån här fest. Tack för att vi fick vara med och dela en dag ni kommer att minnas, fira och tänka tillbaka på hela livet!

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mamman.

Våra barn har aldrig varit svåra att lämna bort. Kan bero på att vi själva inte har svårt att lämna bort våra barn för en dag, natt eller vecka. Villkoret för att det ska kännas ok är att vi känner de som ska ta hand om dem och att även barnen gör det. Därför känns dagens besök på IKEA lite speciellt. Storebror fick syn på deras lekland och gick på eget bevåg fram och frågade om han fick leka där. Jag kom ifatt honom och sa att mammor inte fick vara med där inne, det brydde han sig inte nämnvärt om. Även lillebror tittade nyfiket in och ville följa med. När båda barnen försetts med startnumnervästar och personalen med mitt namn och nummer sprang de glatt in och kröp in i en gigantisk träsko. Efter en timme ringde de och sa att lillebror ville att jag skulle komma och byta blöja. När det var gjort sprang han in igen och lekte vidare medan jag och mormorn shoppade vidare. Är detta en ny epok i mitt liv? att få gå runt på IKEA ifred medan barnen roar sig bland klätternät, storbildsfilm, pyssel och...främmande människor.
Jag har skrivit det tidigare i en annan blogg men detta möbelvaruhus har fattat familjers behov. Lekland med barnpassning, ammningsrum, skötrum på både dam- och herrtoan och barnanpassade handfat så att de inte behöver pall. Summan detta kostar att installera lär de få igen många gånger då man kan stanna betydligt längre och hitta saker man "måste " ha.

Livet utanför bloggen.

Livet utanför bloggen rullar på som vanligt. Det händer såklart lika mycket, om inte mer, även om jag inte bloggar om det. Våren har kommit till vår del av Sverige vilket betyder mer utetid för vår familj. Bloggen och Bollibompa har liksom halkat ner lite på prioriteringslistan. Igår lagade vi kvällsmaten ute innan vi åkte och rekognoscerade en "festlokal" inför min 30-årsfest för mina vänner. "Lokalen" var perfekt men den lilla detaljen att 4-hjulsdrift kan vara bra att ha om man ska komma dit landvägen, kan medföra vissa begränsningar.

Bara så ni vet.

Med anledning av min frånvaro från bloggen vill jag bara meddela detta.

När katten är borta...

Pappan i vår familj är på jobbresa. Såhär några timmar innan han kommer hem igen ångrar jag att jag inte kom på min plan lite tidigare. Min plan var att sälja all hans ölbryggningsutrustning till ett pangpris och köpa två kaniner för pengarna. All hans hemmabrygda öl som han kämpat många timmar med hade han fått behålla, jag är trots allt en lojal och snäll fru. Bättre lycka med plansmideriet nästa gång...

Lördagsnöjjen

Vi mjukstartade dagen med att såga till allt virke som skulle till tippen. Vi var lite sent ute så vi valde att bara ta med träavfall som man kan lämna i en container utanför. När vi kom dit var vi tacksamma över vår smarthet. Kön för att köra in var ungefär jättemega lång, precis som vi trodde den skulle vara en lördag klockan 10.30. Vi gled förbi hela den megalånga kön, dumpade våra brädor, nästan stack ut ett öga på ett av våra barn med en spetsig bräda och åkte sen och åt Thaimat. På vägen hem åkte vi inom leksaksaffären. Storebror skulle köpa en "Obelixhatt" och jag hittade en såpbubbelmaskin som vi provade när vi kom hem. Bild på vår lille Obelix kommer när han har fixat till sin outfit. Den största utmaningen är att få till magomfånget...

Bilderna kommer i omvänd ordning...

Polishusbesök

Idag tog vi tag i projektet "pass till barnen". För några veckor sen tänkte jag några sekunder att jag kunde åka ner själv med dem och fixa det lite snabbt. Jag är evigt tacksam att jag snabbt övergav den tanken. Jag kom med nöd och näppe därifrån utan nervsammanbrott idag trots att barnens pappa var med. Kombinationen kö med många deltagare, upptäckarglada barn och nitisk tjänstekvinna passade helt enkelt inte mitt mood idag.

-Har ni inte fyllt i detta?
-Nej, det ska ju bevittnas?
-Ta en ny nummerlapp, fyll i det och kom tillbaka.
-Då var det lite otydligt.
-Nej det står tydligt att blanketten ska fyllas i.

Att något ska bevittnas trodde vi betydde att någon ska titta på när vi skriver för att veta att rätt person skrivit under. Ack så fel vi hade. Det enda som räknades var att namnteckningen på blanketten och våra körkort liknade varandra.

Efter denna situation skenade min fantasi iväg lite och jag funderade på flera frågor.
1. Om vi inte var barnens vårdnadshavare men haft med oss deras leg (typ stulna), hade vi kunnat beställa pass till dem då? Det var ju bara namnteckningen som räknades. Vi bör kanske likna de riktiga vårdnadshavarna men vem har inte bytt hårfärg, frisyr och glasögon sen körkortskortet togs?
2. Kontrolleras det att det är vårdnadshavarna som beställer passet?
3. Kan det vara så att det ganska "lätt" (i teorin) att beställa ett pass till ett barn men hårdare kontroll när det ska lämnad ut?
Någon av er bloggläsare som kan svara?

Hursomhelst, efter polishusbesöket åkte vi hem och lagade spagetti och köttfärssås med chokladpudding till efterrätt.

Vinterkalufsen i sopen.

Nu har vi bestämt att våren är här. Snödropparna har kommit upp och vinterkalufserna ligger i sopen.

Den suddiga bilden från frisersalongen är den bästa jag kunde få. Det lilla livet till klippobjekt var inte så stilla... Därav pappans stadiga grepp om skallen.

1:a april året om.

Ibland får jag sånna här mail flera gånger om dagen. Tror de verkligen att jag har några pengar att sno? Varför utger sig aldrig dessa hjälpsamma banktjänstemän arbeta på banken där jag har mina pengar på riktigt (i några veckor, tills de är slut)?

Min favoritmening i mailet är "stänga av ditt konto på obestämd tid, eftersom det kan användas i bedrägligt syfte". Hade varit ruskigt spännande att prata lite med någon som konstruerar denna typ av mail. Jag skulle kunna lära dem några enkla marknadsföringsknep så att de inte blir avslöjade innan man ens hunnit läsa klart hela mailet. Eller kanske inte...

Våren är eldarnas och korvarnas tid.

Igår var vi på utflykt till en av våra gammelmostrar och hennes sambo morfar-lookaliken. Storebror tyckte en gång att de var väldigt lika och sa fel flera gånger. Helt ute och cyklar är han inte, liiite lika är de :)
Vi hjälpte dem att äta upp några exklusiva lammgrillkorvar och elda bråte från deras husrenovering. Kommer att bli ett finfint hus det där, vi kommer gärna och tjänstgör som sängtestare när det finns några att testa.

Idag har vi fortsatt på samma tema. Vi har eldat och grillat korv. Denna gången hemma i vår stad, vid en av Friluftsfrämjandets grillplatser. Vi fick dock nöjja oss med att elda björkved och äta kycklingkorv, inte så illa det. De grillade, chokladfyllda bananerna till efterrätt blev farligt goda. Efter grillning, och lek med kompisar åkte vi hem och flyttade tillbaka allt som varit i sovrummet. Av någon mystisk anledning krympte min stång för galgar med typ 50 cm. Dessa centimeter återfanns senare på min mans sida men då orkade jag inte lyfta av allt och ta tillbaka mina 50 cm. Jag får helt enkelt slänga några av mina balklänningar med 15 underkjolar för att få plats, tough life.

Påskfeeling

För att få ett litet uns av påskfeeling i detta vinterlandskap har vi påskpysslat lite idag. Sen la vi golv, för att få äkta påskfeeling.

Kom ihåg ihåg mina vänner, påskkärringar finns inte på riktigt. Ni som eventuellt funderade på att smälla av en och annan raket för att skrämma dem på sin färd kan alltså skippa det. För det är väll anledningen till att ni skjuter? samma anledning som när traditionen kom till.

Lila fondvägg.

Som vanligt är inte nyansen på väggfärgen vi köpt som vi trodde men fin ändå. Pappa Vilds tjat om en lila fondvägg kan eventuellt nu upphöra. Nu har vi en i garderoben, det får han nöjja sig med.

Glad Påsk eller nått.

Vi är otroligt konservativa vad gäller våra familjetraditioner. Därför så firar vi även denna påsk med att dra på oss skruttkläder. Förra året låg jag på en grön gräsmattan och målade alla nedmonterade spjälor till vår trappa, i typ t-shirt! Jag är otroligt tacksam att vi inte planerade det projektet i år... hua så kallt!
I år ska väggen bakom vår garderob få sig en omgång. När vi ändå håller på så ska sovrummet få ett nytt golv också.

Kvalitetstid med kvalité.

Häromdan var lillebror och jag ute på shoppingrunda bara han och jag. Vi shoppade lite mat, en sufflett till sittvagnen och en ny hundsäng. I djuraffären ville lillebror köpa något gott till sina hundar och fick välja varsitt ben till dem. Jag bad honom ta dem han trodde de tyckte bäst om och efter att ha pillat på och funderat över alla modellers eventuella mumsighet valde han två som hundarna tacksamt tuggade i sig när vi kom hem. De där hundarna har nu efter 4 år lärt sig att fördelarna överväger nackdelarna med att hålla sig vän med de där små människorna som klär ut dem i halsband och pussar och kramar dem på människovis.
Förutom hundsängar och hundben fanns där även marsvin, kaniner, råttor, sköldpaddor och många andra spännande djur. Tur att djuraffären nästan aldrig säljer en sån kanin jag vill ha, det hade kunnat sluta illa (eller bra beroende på hur man väljer att se det). Lillebror var mer fascinerad över koikarparna och sköldpaddorna i butikens damm.