torsdag 29 januari 2015

Lååångt jullov.

Efter ett långt jullov är nu vardagen tillbaka sedan några veckor. Under jullovet funderade jag mycket på hur mycket av vårt privatliv och vardag som behöver presenteras i cyberspace. Hade det handlat om min vardag med mina hundar hade det varit en sak. Nu handlar det istället om min familj som blir omskrivna utan att kunna ta ställning till om de verkligen vill det. Visst kan jag fråga om tillåtelse men vad förstår ett barn av ett sånt beslut? Det är ett dilemma.

En annan liten svårighet är att det som nu är vår vardag, är just vår vardag och inget svindlande äventyr långt hemifrån att skriva spännande inlägg om. Jag har svårt att skriva inlägg i stil med "Idag åt vi grötfrukost, var och handlade, åt några gånger och var på toa några gånger". Det är lite så vår vardag känns ibland, precis som många andras runtom i världen.. Vi bor ju här nu och vår lägenhet är vårt hem precis som huset i Sverige var. Allt det "exotiska" med nya traditioner, högtider, lederhosen, alperna och det Tyska språket är ju vårt vanliga liv nu precis som det var med svenska traditioner, högtider, barrskog och Öland i Sverige. Vi ser det inte som att vi är på en resa hemifrån. Vi veckohandlar och diskuterar barnens veckopeng, försöker hålla blommorna vid liv och fånga dammråttor efter bästa förmåga. Vi tankar bilen, går på föräldramöten, jobbar, lämnar/hämtar på förskolan och ungefär allt annat vi gjorde i Sverige (plus lite till). Det är nog lätt att tro att mer blir annorlunda i ett nytt land. Ungefär som när man åker på semester till ett annat land och...har just semester. Att flytta till samma ställe blir ju naturligtvis inte samma sak. Hur drömlik miljö man än hamnat i och oavsett om man jobbar eller inte, det kommer en vardag som inte är semester. 

Med det sagt vill jag även säga att det alltså inte är ett så väldans, otroligt, megagigantiskt projekt att flytta utomlands. Inte till Tyskland i alla fall. Vi är absolut inte besvikna på denna utmaningens storlek men lite funderar jag på vad som skulle vara en större utmaning. Brasilien kanske?