Ett stort steg framåt.

Idag har vi skrivit kontrakt på en marklägenhet, en 5:a med källare och trädgård! Huset är just nu en byggarbetsplats eftersom det är nybyggt och ska vara klart 1:a augusti. Vår lägenhet är den vänstra i markplan och vårt garage syns i vänsterkanten. Tydligen ska ett staket avgränsa mot vägen och grannen så barn och hund håller sig på rätt plats. Innan vi flyttar in måste vi rita, planera och beställa köket eftersom det inte ingår när man hyr en lägenhet i Tyskland. Det är ett märkligt system men vi får å andra sidan bestämma helt vilka typer av skåp, luckor, handtag, bänkskivor och maskiner  vi vill ha. 

Nu när vi vet vart vi ska bo kan vi börja leta förskola, kolla upp försäkringar, telefon-, mobil- TV- och internetabonnemang och räkna lite på hur mycket möbler vi behöver ta med och hur stort magasineringsförråd vi behöver i Sverige. 

Imorrn åker jag hem till Sverige och på måndag ska tider för besiktning, fotografering och visning inför försäljningen av vårt hus i Sverige bokas eftersom vi nu vet mer exakt när vi ska flytta. 

Det ska bli skönt att hämta Chio och få tillbaka barnen. Förhoppningsvis är det svalare hemma, här visade bilen 36° nyss...

Sverige/Tyskland, same but different.

Nu har jag varit i Tyskland några dagar för att se mig omkring i Ingolstadt, staden vi ska bo i. Hade jag hoppats på en exotisk kultur, annat klädmode, andra bilmärken eller andra tuggumimärken jämfört med hemma hade jag blivit besviken. Tyskland är trots allt ett grannland till Sverige, båda är med i EU, importerar sin mat, godis och sina kläder av ungefär samma företag. Visst finns skillnader men förvånansvärt få förutom språket. När man kör runt eller går på stan skulle det kunna vara vilken svensk stad som helst. Gågator, glasskiosker, H&M, New Yorker, restauranger, EU-valaffischer och allt sånt finns här också. Visst, vägnamnen låter tyska men vägskyltar är väldigt lika våra och tro det eller ej men det finns trafiklysen och rondeller!

Nog kommer jag att upptäcka skillnader men jag är nog lite förvånad över de väldigt stora likheterna. 

En tydlig skillnad jag redan fått uppleva är att antalet restauranger är mångdubbelt fler här än i Sverige. Här passar alla dagar i veckan för att äta ute, i Sverige håller man sig helst till fredagar och lördagar. Här finns även Biergartens lite överallt i villaområdena. Det är små restauranger där grannarna och andra gäster sitter och äter och dricker öl. Nu när det är varmt (idag har det varit 29°) sitter alla ute under det obligatoriska, stora trädet som "ingår" i många Biergartens. Maten är kanske inga kulinariska äventyr men ölen kostar ungefär hälften jämfört med i Sverige. 

Myrsteg framåt.

Det huset vi hoppades på att få  hyra ville de inte hyra ut till någon med hund. Vi letar vidare och hoppas på att få gå på några visningar nästa vecka när jag är med. Vårt eget hus här i Sverige ska ju säljas och igår skrev vi avtal med den mäklaren vi valt. På torsdag kommer stylisten och sen får vi se vilka av er vi kommer hem till och botaniserar i era kudd-, matt-, möbel- och piffinnehav :)

Andra praktiska saker som behövs nya när man byter land är bankkonton. I första hand behövde Daniel ett konto som lönen kan hamna på. Efter lite fix och trix fick han starta ett konto där hans hemadress anges vara på jobbet. Detta kommer vi ändra så snabbt vi har en riktig hemadress i Ingolstadt, mest för den psykologiska effektens skull kanske. Tydligen svårt att få ett konto utan tysk hemadress.

Annars är nästan allt klart för första rekognosceringen i vår nya hemstad. Barnen är utleasade, Chio inbokad på hundpensionat och biljetter är bokade. Det är bara kaninerna kvar att fixa matare till.

Prinsesskorven Chio goes Germany.

Förra veckan var jag hos veterinären som gav vår hund Chio sin första spruta mot rabies (+alla andra "vanliga" sprutor). Senast jag lät rabiesvaccinera en hund var för mer än 10 år sen och mycket har ändrats sen dess. In/utförselregler för olika länder har ändrats och rabiesvaccinen har blivit bättre. Förut var det viktigast att läsa på om reglerna för att få föra TILLBAKA hunden i Sverige, nu gäller i stort sett samma regler för alla EU-länder. Djuren ska även ha ett eget pass och vara chipmärkt (vilket inte är en ny regel). Detta är saker som bara veterinärer får göra så att det blir bra gjort och risken för fuffens minimeras. Nu återstår bara att snoka reda på om Tyskland har någon extra reglel för införsel av hund så det inte behövs någon liten avmaskning eller intyg som vi missar och blir stoppade i tullen.

Svenska Jordbruksverket har bra info om vad som gäller för Sverige (och de allra flesta andra EU-länderna). Samma regler gäller för hund, katt och iller så ska din iller följa med på all-inclusive på Mallis måste den vara chipmärkt, rabiesvaccinerad och ha pass.

Jordbruksverkets braiga sida hittar du här.

Kärleksfulla psykopater?

Idag är vi hemma för att förskolan är stängd. Hitills har de små liven inte åsamkat varandra några större fysiska skador. Än så länge har de ingen koll på hur mycket av deras påhitt, "projekt", "experiment", bus och terrorisering av varandra jag ser och/eller hör när de inte ser mig så de försöker inte dölja så mycket än. 

Jag stog i badrummet och borstade tänderna. 

Barn 1: Neeeej! Sparka inte på mitt torn!

(Klossar hörs rasa på parketten)

Barn 2: Aaaj! Mamma han slog mig i ryggen! (Barn 2 kommer gråtandes till mig i badrummet). 

Jag: Blev han arg på dig?

Barn 2: Ja. 

Jag: Vet du varför?

Barn 2: Nej. 

Jag: Han blev nog arg på dig för att du förstörde det han kämpat och byggt. 

Barn 2: Hörde du det?

Jag: Eh, ja. 

Barn 2: Jag tycker att du ska ha öronproppar på dig mamma (börjar rotar i badrumslådan efter öronproppar att förse mig med). 

Trots att barnen kan vara våldsamma fiender (långt värre än ett litet ryggbank) är de väldigt tighta syskon. Vissa dagar är de så omtänksamma och hjälpsamma mot varandra att man undrar om det är samma barn. Hade dessa dagar inte dykt upp ibland hade vi undrat vilka små psykopater vi uppfostrar egentligen. Nu är vi ganska övertygade om att våra vilda, terroriserande, våldsamma, kärleksfulla, omtänksamma och hjälpsamma barn är högst normala och kommer att få mycket trygghet av varandra när vi kommer till ett nytt land, som tur är. 

Idag har jag…

…fixat Bank-ID på min nya dator.
…fixat Bank-ID på telefonen.
…registrerat Gazzas ägarbyte hos Jordbruksverket.
…registrerat Chio hos Jordbruksverket (oups, skulle gjorts för ca 10,5 år sen)
…överlåtit Gazzas försäkring till den nya ägaren.
…sagt upp Smålandsposten.
…bokat tid för Chios rabiesvaccination och passfix hos veterinären.
…bokat om en logopedtid för ett av våra barn som jag råkat boka när jag och Daniel är i Tyskland.
…ringt till den mäklaren vi valt att gå vidare med för att sälja huset.
…bokat tid för massage.
…lagt ut lite saker som ska säljas på annons.
…varit på kaninjakt för typ 4:e gången på kort tid.
…duschat, lagat mat, varit på toa osv osv.
Idag arbetade Daniel sin första dag på det nya företaget i Tyskland. Han var även på en hyrhusvisning på kvällen där han tog en massa bilder som las i min dropbox så jag kunde kika lite här hemifrån. Inget drömboende men bra läge, Daniel var inte så imponerad. Ny chans på onsdag då han ska åka och titta på vårat 1:a-handsval. Inte lika bra läge men fler sovrum plus hobbyrum och förråd i källaren. Vi får se hur det slutar.
Vi andra har varit på kaninjakt. Vår kaninhona Skutla är blixtsnabb på att rymma och hon springer iväg långt. Vår hane Max är lite med hemmakär. OM han rymmer hittas han som mest några meter från buren sittandes mumsandes på gräs.Om någon hittar Skutla tror de nog att hon kommer från vanvård. När vi hittade henne efter förra rymmningen hade om skrapat upp stora skrapsår på ryggen som nu nästan hade läkt och som jag smörjde med babyolja idag så att sårskorporna skulle mjukna och lossna om det var läkt under. Hon är säkert jättelycklig där hon skuttar runt i skogen, lite skinnflådd och jätteflottig av babyolja.

Våra älskade kaninjäklar i egen hög person.