Kindergarten del 4 -Den pedagogiska verksamheten.

Lillebrors avdelning håller just nu på med ett tema som heter "Kinder in den Welt" (Barn i världen). Det är många av barnen som har utlandsfödda föräldrar och några (utöver Lillebror) kanske även är födda i ett annat land, jag har inte stenkoll. Pedagogernas plan är att alla länder som finns representerade på något sätt i gruppen ska få en eller flera dagar då de tittar på bilder, flaggor, dansar, sjunger och berättar sagor från det landet. Denna vecka pratar de om Sverige och här ser ni deras världskarta, ett kollage om Sverige som de gjorde igår och de hand/fot-älgar med röda näsor alla barn fick göra idag, jätte fina! Lillebror fick sätta flygplanet på Sverige i måndags och tycker nog det var roligt att alla fick se bilder på saker från hans land.

Fullspäckad December

Vi har satt upp julpynt, bakat pepparkakor, ätit pepparkakor, köpt julklappar, lussat för våra svenska vänner, ätit lussebullar, julpysslat på förskolan, åkt skridskor inne i stan, slagit in paket, haft flera besök från Sverige, haft lilljul två gånger, tänt det tredje ljuset och tittat på SVT:s Julkalender. Vi kämpar på för att hålla julstämningen uppe! :)

Kindergarten del 3 -Barnutfodring

I Sverige är vi vana vid att väldigt mycket är gratis eller subventionerat, speciellt inom förskola, skola, vård och omsorg. Det tycker jag är bra men jag tror att det är svårt för oss svenskar att förstå hur mycket vi egentligen får gratis. Då menar jag gratis på riktigt, inte något vi egentligen betalar genom skatten. Ett år överslagsräknade jag lite grovt hur mycket jag fått för mina skattepengar jag betalat under året. Det var vääääldigt mycket mer än jag betalat in. Inte ens om jag räknat med momsen jag betalat på allt jag köpt tror jag att det skulle komma i närheten av att gå jämnt ut. Som vabbande småbarnsförälder med två barn på förskola i Sverige är det lätt att få mer än man betalar i ett kort perspektiv. Som tur är kommer en tid då mina barn varken kostar förskoleplatser, vabbdagar, föräldradagar eller en skolplatser. Detta är ett väldigt förenklat sätt att räkna men visar lite att Sverige är ett förmånligt land att bo i som barnfamilj jämfört med många andra länder. 

I många andra länder fungerar det lite annorlunda, här i Tyskland tex. Här är mycket subventionerat precis som i Sverige men inte så extremt som i Sverige. Här det tex självklart att man varje dag skickar med sina barn en Brotzeitbox med ett förmiddagsmellanmål till Kindergarten. Jag är inte helt säker på att systemet med Brotzeitbox är av ekonomiska skäl för att här förväntas man i större utsträckning ta ansvar för sina barns utfodring, utrustning och utbildning. Lunch serveras på förskolan men till skillnad från på Svenska förskolor sitter det en namnslista vid veckomatsedeln i hallen där dagens ätande barn får ett kryss för att förskolan ska kunna fakturera rätt antal ätna måltider för varje månad. Det finns dessutom ett begränsat antal matplatser så bara en begränsad del av barngruppen serveras tillagad, varm, lunchmat. Övriga barn sitter i ett annat rum och äter sin medhavda matsäck. När något eller några barn som har "matplatser" slutar eller börjar skolan kan barn på kölistan för en sån plats få en. Antalet barn som får "mat" med sig hemifrån är inte så många och om det beror på att av många föräldrar har valt att inte jobba eller jobba lite av just den anledningen vet jag inte. Antagligen är "matsäcksbarnen" barn till föräldrar som har arbete och därför inte har något annat val. Detta väldigt märkliga system och den egentliga anledningen till det är jag väldigt nyfiken på. Vill man hålla barnantalet nere på eftermiddagarna? Vill man undvika att ta över ansvaret från föräldrarna för utfodring av deras barn? Har det historiskt sett inte funnits behov av fler matplatser och att organisationen inte följt med sin tid när samhället förändras till att fler mammor arbetar? Den enda föräldern jag vågat fråga tyckte att det var ett asdåligt system som gör det väldigt krångligt för föräldrar som inte får en matplats till sina barn. Själv ser jag inga praktiska hinder som tex platsbrist, för att servera fler barn tillagad mat men en delanledningen kan ju tex vara att personalbemanningen inte räcker till att hjälpa fler barn vid matborden. 

I detta inlägg blev det ganska negativt om tyska Kindergarten men nästan allt annat är vi faktiskt väldigt nöjda med. Jag vet inte om beslut om tex antalet matplatser ligger på den enskilda Kindergarten eller på högre nivå. Jag gissar dock att det beslutas om dessa saker på högre nivå och att personalen gör sitt allra bästa för att det ska funka så bra som möjligt utifrån givna förutsättningar, exakt som alla svenska pedagoger (och antagligen deras gemensamma kollegor i övriga världen). För oss fungerar detta system eftersom att jag inte arbetar och barnen bara är på Kindergarten mellan 8.30-11.30. 

Såhär ser barnens Brotzeitbox ut varje dag. Ett äpple, några Minibrezel (torkade minikringlor) och två torkade aprikoser. Jag har försökt variera med andra saker men det har blivit fetdissat så jag har accepterat att det är såhär de vill ha det. 

Intensiv fixarperiod närmar sig slutet.

Just nu är vi inne i en intensiv fixarperiod. Bor man långt ifrån de man vill köpa julklappar till behövs det lite mer planering och logistiktaktiska samtal med berörda parter. Det gäller att vara ute i god tid och det brukar jag ändå vara men julkorten tex vill vi helst ska föreställa barnen som de såg ut i slutet på året. Där har vi, när jag tänker efter, redan hunnit göra flera undantag från de senaste åren så det får bli betoning på helst. 

Förutom att adventskalendrar, julkort och julklappar ska fixas fyller ett av våra barn år i slutet på November. När man som vi bor långt ifrån dem som vill ge födelsedagspresenter har många löst det genom att föra över en slant och gett oss i uppdrag att köpa något braigt. Jättebra tycker vi föräldrar eftersom vi vet ganska väl vad vederbörande vill ha, behöver och blir glad av att få och fattas det några Euro så lägger vi till det så att alla parter känner sig nöjda. Detta har inneburit att vi har haft en liten lista med presenter att komma på, köpa och slå in från snälla, fina släktingar som vill fira födelsedagsbarnet på distans. Angenämt problem om ni frågar mig. 

Förutom allt fixande med födelsedags och julpaket har det varit 50% på fotoböcker där vi brukar beställa. Denna omgången hann jag göra boken om 2009. Ca 450 bilder på ca 90 sidor tog låååång tid att välja ut och fixa ihop till en bok att titta i då och då hela livet. Vi beställer alltid 3 exemplar av varje årsbok så barnen får varsin sen och vi har kvar en. Den där fotoboken tog mycket av (den lilla) tiden jag brukar sitta vid Ipaden och knåpa på blogginlägg så snart är jag tillbaka med ett delinlägg om Kindergarten. 

Imorrn är det dock klackarna i taket för ett av våra barn och vi firar 6 år som föräldrar!

Första frostnatten

Igår när jag gick sista kvällspromenaden med Chio var det otroligt stjärnklart och stjärnorna syntes väldigt väl, jättevackert! I morse låg frosten tunn över Ingolstadt och gav några timmars vinterkänsla innan solens strålar smälte bort det. Det var bara 3° när jag och barnen cyklade till Kindergarten och de tjockare vantarna gjorde säsongspremiär. Barnen hoppas på snö och enligt en granne finns det chanser för det. Ungefär lika stora som risken att det blir en grön vinter.

St Martin

Igår var det familjekväll på förskolan. Det var St Martin som skulle firas. Det var ett litet skådespel, lite sång och en lyktdans innan alla familjer och personal gick en gemensam lyktvandring.

Det var mörkt och alla lyktor lös fint. Nästa år kommer vi ha köpt elljus till barnens lyktor. Det hade typ 99% av de andra familjerna gjort. Rätt smart med tanke på små barns bristande brandsäkehetstänk. 

Storyn om St Martin

Imorgon firas St Martin här. Jag hittade en animerad sagofilmsnutt med storyn bakom traditionen på Youtube som "förklarade" lite av det hela för mig. Den är såklart på tyska men det går att förstå historien ändå. Ni som kan lite tyska förstår nog det mesta som sägs. 

Tvärtemot vad jag trodde verkar denna tradition vara släkt med den svenska "Mårtengåstraditionen". I Sverige har man skippat det där med St Martin och fokuserar på att äta gås. Här är det nästan lite som Sveriges luciatåg med lyktor, familjetillställning på förskolan och gemensamt fika. 

Filmen hittar ni på denna adressen: http://m.youtube.com/watch?v=CdJPDlO3m6s

Kindergarten del 2 -Den pedagogiska miljön

På "vår" Kindergarten finns tre grupper, Kleine, Mittel och Große vilket syftar på barnens åldrar. Det finns i huvudsak 4 rum utöver det gemensamma "badrummet" på förskolan, Teaterraum, Kreativraum och Bau- und Brotzeitraum (bygg och matrum) och en stor hall där alla förskolans barn har sina kläder, skor och ryggsäckar. Varje rum har som man kan gissa sina respektive teman eller funktioner. Alla barn har sitt hemvistrum men får röra sig fritt mellan funktionsrummen när det inte är samling eller "projekttid". Det får dock inte materialet göra, det stannar i respektive rum.

I Teaterraum finns ett litet loft man kan klättra upp i och titta ner genom "fönstrena", en mjuk myshörna att leka eller läsa i, ett bord att spela spel på, en trappliknande sitta-och-läsa-böcker-möbel, en matta att leka och spela spel på. Under loftet finns ett lekkök och möjlighet att leka affär. I rummet finns även ett riktigt kök (utan spis) i barnstorlek. Väldigt pedagogiskt och fint gjort men jag vet inte vad det brukar användas till. Diskbänk, vattenkran, underskåp och överskåp är anpassat i storlek och höjd för barn i förskoleåldern. I Teaterraum har die Kleine Gruppe sin hemvist vilket betyder att de har sin morgonsamling och sina portfoliopärmar där tex. 

I Kreativraum finns det målarfärger, play-do-leror, pärlor, papper, olika sorters pennor, saxar mm mm. De stora borden med plats för många barn är i barnhöjd som överallt. Här har die Mittel Gruppe sin hemvist med samlingar, portfoliopärmar osv. 

I Bau- und Brotzeitraum är delat på två med halvhöga rumsavdelare med förvaring från ena hållet. I halva rummet kan man bygga med gigantLego (varje 6-pluttig bit är ca 25cm lång och gjord i hård gummi) och olika små fordon. På den delen ligger stora mattor för att minska ljudnivån. 

På den andra delen står två stora matbord där alla barnen äter sin Brotzeit och de barn som äter lunch på förskolan gör det där. Eftersom långt ifrån alla får plats vid borden är det lite som drop-in när alla barn ska äta sin Brotzeit på förmiddagen. Till lunch är det inte så väldigt många barn kvar så då blir varje grupp ett matlag. Ett matlag i taget äter och die Kleine Gruppe börjar. Till detta rum finns också ett förråd med pussel och annat knep och knåp som barnen kan sitta och göra själva eller med en eller flera kompisar. 

Kindergartens "badrum" ser ut nästan som en fin och välskött offentlig toalett. Det är 5 toalettbås varav 4 är med toaletter i barnstorlek och väggar och dörrar som är ca 130cm höga. Även de flesta handfaten och speglarna är barnanpassade och sitter typ i lårhöjd på mig. Det enda skötbordet är i vuxenhöjd för enkelhetens skull. Ett duschbås för större saneringar finns också. 

Alla bord och stolar på hela förskolan (kanske inte i personalrummet men vad vet jag?) är storleksanpassat för förskolebarn. Detta är något som ofta diskuteras på svenska förskolor. Mer anpassat till barnen eller pedagogernas arbetsmiljö? Som förälder tycker jag att allt ska vara barnanpassat på en förskola men jag vet också alltför väl hur en långbent pedagog, som ska knö in benen under de låga borden känner sig. Eller hur lätt det är att glömma bort allt vad man lärt sig om ergonomi och böja sig som en banan när man ska hjälpa barnen vid de låga handfaten, toaletterna och borden. 

När det gäller leksaker (så som de allra flesta definierar det) så är de få och det gillar jag. Det finns spel, böcker, material för skapade och rörelse men inte de mängderna jag är van att se på svenska förskolor. Barn är generellt överrösta med leksaker hemma så i en pedagogisk verksamhet ska det vara väl valda saker med ett bakomliggande syfte som barnen får leka med, upptäcka, undersöka, prata kring och samarbeta om. Att det finns ett syfte bakom är inte samma sak som att leksakerna/materialet bara får användas på det sätt som pedagogerna antagligen trodde de skulle användas. Leksaker i plast finns nästan inte och det är jättebra. Några saker finns i plast, tex de gigantiska Legobitarna och det känns ok. 

Den enda bilden jag lyckats smygfota utan att något barn sprungit in i bilden är på toalettbåsen. Men det är också de som skiljer sig mest från alla förskolor jag arbetat på i Sverige när det gäller inomhusmiljön. Där förväntas alla barn vara okej med att göra sina behov inför kön av kompisar som väntar på sin tur. Här kan man lämna dörren på vid gavel, bara stänga om sig eller haspa om man vill. Eftersom väggen är typ 130 cm hög finns ingen risk att något barn råkar låsa in sig och få panik utan att det hörs. 

Kindergarten del 1 -Krippe och Kita

Vi är hittills nöjda med barnens Kindergarten. De skolades in på ca 4 dagar i September och vill i regel gå dit. Under höstlovet var dock Storebrors två kompisar inte där och då blev det helt plötsligt svårare att motivera varför han inte fick vara hemma med mig. Detta har hållt i sig lite men ups and downs borde vara helt ok tycker jag. 

Barnens Kindergarten ligger ca 5 min cykelväg från vårt hem och är för barn från 3 år. I Tyskland är det olika förskolor för 1-3 åringar (Krippe) och för 3-6 åringar (Kita). Sista året på Kindergarten ska motsvara Sveriges förskoleklass men är mycket mer lik förskolan än förskoleklass. När de sedan börjar skolan är det så på denna Kindergarten att fritids (Horta) är på förskolan och de har sin hemvist tillsammans med de äldsta barnen. Skolbarnen sköter sig dock mer själva och gör mer "fritidssaker" precis som våra fritidsbarn i Sverige.

Jag kan inte säga exakt när förskolor för barn under tre år infördes här i Tyskland men det är inte många år sen. Det är nog därför det något märkliga upplägget med olika förskolor för 1-3åringar och 3-6 åringar blivit. Istället för att klämma in de små barnen på de befintliga Kindergartens har det startats nya istället.

Att inte förens ganska nyligen ha infört barnomsorg för barn under 3 år låter lite märkligt för mig som svensk förälder och förskollärare eftersom alla föräldrar i Sverige i regel arbetar, studerar, är föräldralediga eller arbetssökande. Så är det inte i Tyskland. Här gör skattesystemet det ekonomiskt ofördelaktigt att arbeta om man är gift med någon som har en normal eller hög inkomst. Jag skulle tex få betala ca 50% av min inkomst i skatt. Detta gör att många gifta kvinnor har hemmet som sin arbetsplats och sköter familjens markservice medan alla barnen numera är på förskolan en stund på dagen. 

Det har man nämligen rätt till till skillnad från Sverige där mina barn som har en frivilligt arbetslös förälder sannolikt skulle ha rätt till att få komma till förskolan "endast" 15 timmar i veckan. Nu är våra barn på förskolan just "bara" 15 timmar i veckan för att träna språket men de har rätt till mer. Jag har mött familjer med hemmamammor i Sverige men de familjerna har valt det upplägget för att de har valt bort barnomsorg. Alltså inte som här att man numera lämnar barnen medan man handlar, städar, betalar räkningar osv osv. Jag har inte grävt så djupt i hur de tyska föräldrarna ser på detta med att lämna sina barn på förskolan medan man är hemma men jag är väldigt nyfiken. Får nog vänta tills jag lärt känna någon lite närmre innan jag ställer så närgångna frågor :)

De barn som har hemmamammor är dock inte på förskolan så väldans långa dagar. En mamma jag pratade med sa att hennes barn nog var trötta efter en lång dag på förskolan. Hon hämtade dem vid 14. Lät märkligt i mina svenska förskolläraröron då jag är van vid 1,5 åringar som är på förskolan mellan 8-16.30 fem dagar i veckan i Sverige. 

Såhär varmt och grönt är det fortfarande hos oss... Barnen undrar när snön kommer och jag har förklarat att vi bor längre ner på jordklotet nu så det blir nog ingen snö. Lite avis är jag på er i Sverige som har eller kommer att få det vitt på marken. Vi kan å andra sidan åka ner till Alperna över dagen om vi vill se snö...

Inläggsserie om Kindergarten

Jag tänkte i en liten serie inlägg skriva om den tyska förskola som barnen går på, Kindergarten. Dels för att det är min "bransch" och intresserar mig. Dels för att många av er som läser är svenska förskollärare som är nyfikna på hur det funkar (eller inte funkar) på förskolor i andra länder. Ni är också många föräldrar som jag tror är nyfikna på hur det funkar hos oss. 

Jag vill också passa på att berätta hur bra Sverige är på att hjälpa svenska föräldrar att ta hand om sina barn. En otroligt generös föräldrapenning, fritt antal vabbdagar, gratis frukost, mellis och lunch på förskolan, gratis utflykter med förskolan osv osv. Sverige är outstanding på detta, på gott och ont...

Jag tänkte även skriva om den pedagogiska miljön, pedagogerna, den Bayerska läroplanen, den pedagogiska verksamheten, det för svenska förskolor okända begreppet Brotzeitbox och att som förälder i Tyskland förväntas ta mer ansvar för sina barn än i Sverige. 

Här är en bild från häromdagen när barnen målar och förbereder sina St. Martins Laternen (lyktor). Han firas alltid den 11 november här i Katolska Bayern och på kvällen ska vi till Kindergarten och vara med på deras firande. 

Internationella vegandagen.

Idag är det internationella vegandagen, det visste ni va? I vår familj äter vi väldigt lite kött och ibland råkar det även bli veganskt. Här kommer receptet på dagens lunchsoppa hemma hos oss!

Vegansk höstsoppa (ca 4 port)

3 paprikor

3 morötter 

3 palsternackor

3 vitlöksklyftor

1 gul lök 

1 burk vita bönor (naturella eller i tomatsås är en smaksak)

1 burk kokosmjölk 

1 msk röd currypasta

1 msk salt 

-Hacka/riv/pressa alla grönsaker.

-Lägg allt i en kastrull med lite olja och värm tills allt blivit mjukt. 

-Häll i de vita bönorna och kokosmjölken. 

-Mixa med mixerstav direkt i kastrullen. 

-Krydda med salt och currypasta. 

-Provsmaka för att se om du tycker det behövs med salt eller currypasta. 

-Färdigt!

För er som är skeptiska till bönor och kokosmjölk; soppan smakar mest av grönsakerna och kryddorna. Till skillnad från väldigt många andra grönsakssoppor är denna riktig mat. Självklart kan man stoppa i lite av vad man råkar ha hemma i grönsaksväg men bönorna och kokosmjölken är det som gör det till ordentlig mat. 

Jag vs tyska språket.

En sak jag såklart funderade väldigt mycket på innan vi flyttade till Tyskland var hur det skulle gå att lära sig ett nytt språk. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av språk (förutom svenska språket som är min paradgren) och har därför aldrig haft som mål att plugga utomlands, vara aupair eller något sånt. Nu är läget annorlunda och jag känner mig motiverad att lära mig ett tredje språk. Det känns liksom som att jag har en unik chans att lära mig något på ett sätt som inte går att återskapa i Sverige.

Eftersom att jag har en framtidsdröm att arbeta som zoolärare eller museipedagog är min taktik att lära mig tyska så bra som möjligt för att öka mina chanser. Arbeten på djurparker, museer och andra besöksmål är bredare än bara undervisning och svenska är ett pyttelitet språk i internationella sammanhang. Guidningar, workshops och undervisning på olika språk är nog inte helt ovanligt på de större besöksmålen i Sverige. Ett så litet land som Sverige behöver dessutom många internationella utbyten för att utveckla verksamheterna. 

Just nu försöker jag hitta bra vardagssituationer att träna tyska på. Tyskakurser vid skolbänken i all ära men jag vill ha en konkret och tydlig koppling till verkligheten om min motivation ska hålla i sig. 

Så senaste veckan har jag...

-skrivit många SMS på tyska till dem som jag vet kan tyska och också vet hur mycket nybörjare jag är. Varje sms med i snitt 2-3 meningar har typ tagit ca 30 min att skriva :)

-en gång i veckan kommer en gratistidning. Det mesta är ointressant men någon artikel i varje tidning försöker jag läsa och förstå. Igår handlade det om en djurvårdare och dennes utbildning på Leipzig Zoo. Sånt måste man ju läsa. 

-jag har lånat sagoböcker på tyska av en kompis. Just nu läser jag "Aufruhr im Gemüsebeet" och "Lotta kann fast alles". Varje sida tar eeeevigheter. 

Bilder från Kelheim

Den senaste veckorna har bland annat innehållit besök från Sverige, lite utflykter, en Sverigeresa för mig och barnen, tyskakurs, lekparkshäng och tisdagsträffar med de andra två expatfruarna från Sverige. Livet rullar som sagt på och hösten har till och med kommit till Bayern. Det var varmt innan vi åkte till Sverige (typ 20° på eftermiddagarna) men när vi kom hem var det plötsligt höst med 6° varmt, halv storm och regn. 

Här kommer några bilder från Kelheim som vi besökt flera gånger.

Livet kom i mellan.

Bloggen har kommit lite längre ner på priolistan den senaste tiden. Livet kom liksom lite i mellan. Vår vardag är som i alla familjer intensiv och på något sätt lyckas jag (ibland vi) alltid fixa in några extra moment. Hur går det till? En flyg- och tågresa till Sverige ensam med två barn är inte snutet ur näven. Jag verkar aldrig lära mig.
Jag har en liten samling påbörjade inlägg och anteckningar om vad jag ska skriva om. Vad vill ni läsa om i nästa inlägg? Jag lovar att det inte tar tre veckor till innan jag skriver.

Volksfest

Förra fredagen startade höstens Volksfest här i Ingolstadt. Den håller på till på söndag och idag tog vi bussen in för att kolla läget eftersom att det är helgdag hos oss idag. Det är exakt samma upplägg som Bartelmarkt vi var på för några veckor sen. Samma karuseller, samma öltält och ungefär samma knallar. Kanske lite exotiskt för besökare från utlandet med alla matvagnar med maträtter vi inte ser i Sverige så ofta och knallar som inte åker runt i Sverige men efter två besök har jag typ redan tröttnat på spektaklet. Det lär dock ta ett tag innan jag tröttnar på jordgubbsspetten doppade i mjölkchoklad!

Ingen kan missa att det är Volksfest i stan!

Ett öltält...eller ölhus...eller ölhangar.

Att åka buss är alltid spännande. Pappan ser överväldigad ut av spänning.

Vissa knallar satsar stenhårt. Konstgräs, sittplatser, glasfönster, trägolv och dörrar måste man såklart ha när man säljer godis och fika. Denna butik är alltså puts veck borta och nerplockad på måndag morgon när området är parkering igen.

I Tyskland gillar man ost. Dessa är ca 60 cm i diameter. Jag blev sjukt sugen på att hyvla mig en ostrulle...

Jag är inte jätteglad i godis men ett chokladdoppat fruktspett slinker ner fint.

Bamse!

Idag kom första Bamsetidningen i brevlådan! En present från några svenska vänner innan vi for. Tack!

I brevlådan låg även ett paket från en av mina mostrar som hittat en tysk (och en svensk) sagobok på mina morföräldrars landställe. De bodde i Tyskland när jag var liten och det verkar som att mormor tränade tyska typ som jag, 30 år senare. I paketet låg även en bok om Astrid Lindgrens böcker på tyska som mormor antecknat översättningar och kommentarer i marginalen i. 

Min tyskaträning går sakta sakta framåt. Jag förstår relativt mycket för att ha tränat i bara drygt 6 veckor. Jag kan prata lite med personalen på Kindergarten men det blir en blandning av tyska och engelska. För varje vecka som går vågar jag prova mer och mer om de förstår vad jag menar på tyska. Det blir inga fullständiga meningar men jag försöker tänka på vad jag skulle förvänta mig att de kunde producera för svenska om de varit i Sverige i 6 veckor. De har mycket skriftlig information på väggarna i hallen, inga bilder. Det är både bra och dåligt. Nu måste jag anstränga mig mer eftersom jag inte bara kan kika på bilderna. Med lite bilder för att hjälpa mig med lite ledtrådar hade nog gjort det ännu bättre. Att vara invandrarförälder och ha barn i förskolan utan att veta riktigt hur systemet fungerar och inte förstå språket borde alla förskollärare behöva prova på. Man får en liten annan förståelse för de invandrarföräldrar man träffar på jobbet. 

Måndagslunch

Någon blev akut hungrig medan lunchen lagades. Avokado funkar som förrätt både till vardag och fest. 

Vardag

Vardagen är nu igång med full kraft. Samåkningslogistik, jobb, lämning på Kindergarten, röjning hemma, hämtning på Kindergarten, laga lunch, äta lunch, vila en stund med barnen vid TVn, cykla till lekparken, träff med expatfruarna, planera matsedel, handla mat, klättring i klätterhallen, läsa saga, spela spel, pyssla, klippa gräs, klicka fram Aktuellt, släcka lampan och sova är några av de saker som fyller våra dagar.

Nästa vecka börjar allas språkkurser förutom min, den börjar i oktober. Alla i familjen ska gå 2 gånger i veckan, vi vuxna på olika dagar på kvällar och barnen i samma grupp 2 morgnar i veckan. Jag är med barnen på kursen hela tiden så det blir nog lite kurs för mig också. Om inte annat kanske jag träffar några trevliga föräldrar i samma sits som mig. Vi vuxnas språkkurser är på en språkskola inne i stan, barnens kurs är via skolan här i Zuchering, vår stadsdel. 

Barnen fortsätter att trivas på Kindergarten. Frau Fakesch (all personal tilltalas med frau+efternamn av både föräldrar och barn) som är ansvarig i Atlas grupp säger att han verkar förstå ganska mycket nu men säger inget på Tyska. Han leker mycket med de andra barnen och är speciellt omtyckt av två pojkar, en tysk och en tjeckisk (som inte heller kan tyska). Frau Fakesch berättade igår att han hade hjälpt den tjeckiska pojken att förstå att de skulle klä på sig och gå ut när hon sagt det till gruppen. Atlas förstod antagligen vad hon sa och visade Jakub jackan, skorna och att han skulle ta på sig. Jakub och Atlas kramas alltid hejdå när vi går hem och ser ut att tycka mycket om varandra trots att de inte kan prata samma språk. 

Sirius har ju en lite mer tillbakadragen personlighet och går gärna och fixar och donar med sitt eget. Han verkar trivas bra men blir trött av de knappa 3 timmarna han är där och behöver vila lite i soffan när vi kommer hem. Innan vi flyttade berättade han en gång att "i Tyskland kan de inte tyska så vi får lära dem det". Vi får se om den inställningen håller i sig...

Igår var vi och klättrade igen. Atlas älskar det så en egen klättersele och bra klätterskor står på önskelistan till hans födelsedag. Sirius kom en bit högre denna gången men tycker fortfarande att det är roligast att bli nerfirad. Klättring var en rolig och bra familjeaktivitet för oss så vi får se hur tiden räcker till sen när språkkurserna drar igång. 

Förra veckan gjorde vi ett spel. Vi tycker om att spela spel. Vissa är bättre förlorare än andra...

Klättrig kväll.

Ikväll har vi varit i klätterhallen och klättrat. Vi vuxna lånade selar av våra kompisar som var med och vi hyrde en barnsele så barnen fick klättra också. Som jag trodde var Atlas eld och lågor över att få klättra HÖGT och svårt. Sirius klättrade ca 1,5m och ville sen hissas ner, det tyckte han var roligast.

Jag själv trodde jag nog inte att mina armar skulle orka hålla mig men det gick finfint. Jag kom upp till toppen två gånger och var mer än nöjd med det. Daniel klättrade en annan bana och kom upp till taket två gånger också. 

Ett lyckligt barn. 

Daniel var med och klättrade i Boulderingborgen. 

Väldigt gulliga grepp på barnens avdelning, Boulderingborgen. 

 

Min man han kan. 

Där man inte använder sele är det madrasser under. 

Vallokalen på Dr J Reichharts weg.

Det finns några olika sätt att rösta om man som röstberättigad i Sverige inte kan gå till sin vallokal på valdagen. För att slippa åka till Svenska konsulatet i München har vi valt att brevrösta.

Idag höll vallokalen hemma på Dr Josef Reicharts weg 9 öppen.

För några veckor sen beställde jag brevröstningsmaterial och några dagar senare kom även våra röstkort från Sverige. Nu är ytterkuverten signerade av två vittnen och valsedeln till riksdagsvalet lagd i det lilla vita kuvertet med grå remsa  i botten. 

Jag röstar likadant som i förra valet. Jag har klickat mig igenom valkompassen på svt.se och den visade som jag trodde att jag är "lilabrun". De partier som hamnade längst ner på min lista var SD, M och V. Jag är inte så väldans förvånad. 

Jag hade kunnat skriva mycket om vad jag tycker om resp riksdagsparti men jag besparar er det. Ett som är säkert är att inget av dem får mina fulla sympatier, därav min "lilabruna" färg. 

Glöm eller strunta för bövelen inte att rösta mina vänner!

Inskolning på Kindergarten

I måndags var det dags att börja förskolan för barnen. Den ligger på 5 minuters cykelavstånd från oss och är en vanlig, tysk Kindergarten. Tills vidare kommer barnen bara att vara där på förmiddagarna för att lära sig tyska och leka med jämnåriga. Vi får se hur språkträningen går och hur de trivs. Första dagen var både jag och Daniel med en stund innan Daniel åkte vidare till jobbet. I tisdags lämnade jag dem en stund och gick en promenad. Igår var jag med i början och gick sen hem. Idag sa jag hejdå och lämnade dem "som vanligt". De verkar inte bry dig så väldans mycket om att de inte förstår 99% av vad som sägs. Vi har pratat mycket hemma om att de kan säga "hilfe" (hjälp) om de behöver hjälp med något och precis som jag trodde hade Sirius premiärtestat det igår. Han är lite bekväm och tröskeln för att be om hjälp är låg om man säger så. Nästan alla sätt är tillåtna när man ska lära sig ett nytt språk :)

Vi trodde nog att de skulle vara mer ängsliga inför förskolan men det hela verkar gå bra. Eftersom att de har så bra erfarenheter av förskolan i Sverige vet de att det är roligt med alla de saker som inte finns hemma. Många andra barn, roliga pedagogiska aktiviteter, andra leksaker, stor utegård med grävskopor, cyklar, klätterställningar, klättervägg mm mm. Det är bara lite nya rutiner, personal, kompisar och lokaler, vilket hade varit nytt på en ny förskola i Sverige också. Språket verkar dock vara ett mindre bekymmer än vi trodde. 

Jag återkommer med ett inlägg om skillnaderna från de svenska förskolorna. Många av er som läser jobbar och/eller har sina barn på en svensk förskola så jag förstår att ni är nyfikna. 

"Hjärtligt välkomna till de Stora"

Vardagen visar Tysklands rätta jag.

Det finns för och nackdelar med att bo på alla ställen i världen. Vilka för och nackdelar man väljer att "bo med" väljer man förhoppningsvis själv (om man är lyckligt lottad som många av oss i I-länder är). Vad man upplever som fördelar resp. nackdelar är ju såklart högst personligt. Varför skulle någon annars frivilligt välja att bo i en stad där man kan få lägga (minst) en extra arbetsdag i veckan på att transportera sig till och från jobbet. 

Vi flyttade inte från Sverige för att vi inte trivdes eller ogillade vårt hemland på något sätt. Vi flyttade inte heller för att tjäna en massa pengar, bli rika och göra karriärer. Jag tror, och hoppas inte heller att jag förvandlas till en coolare person för att jag är utlandssvensk. Vi värderar andra saker högre. Det bara passade oss att flytta just nu så då gjorde vi det. Så enkelt var det inte riktigt, men nästan. 

Under de veckor vi hittills har bott här har vi haft semester. Nu är vardagen här och våra liv börjar på riktigt. Det är nu vi kommer att märka vad som är bra och dåligt. Det är nu de tyska, minimala varubanden efter kassan kommer sätta mina nerver på prov. Gå in på närmsta Lidl och kolla hur mycket plats det är för varor som scannats och ska packas ner i påsar i kassan förstår du vad jag menar. Vi handlar inte på Lidl men här ser ALLA butikers kassorna ut så (förutom IKEA). 

Min fruktan för A-fil och Havrefrasabstinens var nästan obefogad. Efter lite letande, testande, blandande och experimenterande gav jag upp idén om att det skulle finnas något lika gott som A-fil. Jag har nu gått över till kvarg-frukt-vetekli-smoothies istället. Det funkar lika bra. Det där med A-fil är dock något de tyska butikskedjorna bör tänka över om de inte ska börja importera. Antagligen har de övervägt det innan och kommit fram till att marknaden för sur mjölk är liten i Tyskland. 

Jag återkommer nog med fler saker Tyskarna bör tänka igenom en gång till. Kanske även det som är bättre här och som Svenskarna bör tänka igenom en gång till. 

Barthelmarkt

Det är Barthelmarkt i Oberstimm just nu, stadsdelen bredvid oss. Det är en Folksfest, ungefär som svenska marknader med skillnaden att de svenska öltälten bleknar bort till inget i jämförelse med de här i Bayern. För det första ser det knappt ut som tält, mer som mässhallar med fina dekorationer, kransar och belysningsslingor i taket. Varje bryggeri har sitt "tält". På Barthelmarkt är det tre tält där man kan boka bord. Eftersom jag inte dricker alkohol är det inget jag lägger särskilt stor vikt (typ 1g kanske) men visst ser det speciellt ut när tusentals människor i lederhosen eller Drindlklänning sitter med varsitt enliters ölstop framför sig och kalasar tillsammans. Nu var vi iof där tidig kväll men inte en enda berusad person såg jag som betedde sig avvikande. Det är jag lite känslig för så jag var tacksam. Däremot var det en hejdundrandes ljudvolym på vissa områden av tivolit. Jag och Atlas gillar inte höga ljud så nästa gång åker hörselskydd med. Annars hade vi trevligt, god mat och några karuseller hann vi med innan vi körde hem igen. 

Såå snälla, såå fina "bryggerihästar" som stod och visade upp sig under en vilopaus. 

Nej vi har inte adopterat en Günter. Jag var bara tvungen att smygfota denna ursöta pojken i lederhosenoutfit. Väldigt många besökare, inkl barnen, var klädda i lederhosen eller Drindlklänning.

I Bayern gillar man som sagt korv. Detta måste vara den längsta "korvmojskorven" jag sett. Inget för mig men Daniel gillade det. Jag tog en crepes med ost och champinjoner. Barnen valde majskolvar. 

Det fanns många olika sorters crepes att välja på...

Till efterrätt valde vi chokladdoppade fruktspett. Skulle kunnat äta några till. 

Hundskatt

Igår var vi på stadskontoret och anmälde att vi har hund. I Tyskland betalar man hundskatt och alla hundar måste alltid ha ett steuermarke (skattemärke) på halsbandet om polisen skulle vilja se det. Skatten är (här i Bayern iaf) 88€/år men jag vet dock inte vad pengarna finansierar.

För övrigt verkar hundar här vara bättre uppfostrade, mindre skälliga och mer socialiserade än i Sverige. Många går lösa, lyder sin husse/matte och bryr sig inte om tex Chio som tycker att andra hundar är läbbiga och förtjänar lite voff, vaff och grrrr innan hon ser att de ger lugna och snälla signaler. Hundar får följa med på fler ställen här så man ser dem ofta i butiker och på uteserveringar. Förra veckan mötte jag en söt men fet blandis som kördes runt i en kundvagn inne på byggmarknaden i närheten av oss. Inget jag tror man skulle se i Sverige. 

Legoland i Günzburg

Häromdagen var vi på Legoland som ligger i Günzburg, ca 1,5 timmes bilfärd från oss. Vi hade en riktig höjdardag tillsammans med några tusen andra tyskar, ryssar och italienare. Det är högsäsong här nu så ALLA har semester. Parken var precis lagom stor och lär få besök av familjen Edmark flera gånger.

I "Schweiz" kunde man trycka igång en liten bergbana som åkte ner till stationen och upp igen. 

Fråga mig inte vad den stora gubben heter, den lilla heter Sirius tror jag i alla fall. 

Det gick inte att missa att landet vi bor i vann fotbolls-VM. 

Vem vill inte skaka krok med en Legopirat?

Mina barn och legokaninen försökte såga ner ett stödben till bergodalbanan innan jag ingrep. 

Alla attraktioner är "gratis" efter att man betalat inträde. Här paddlas det i djungeln med legodinosar. 

Smidigt att kunna gå bredvid genom djungeln för föräldrar till barn som inte vill bli lämnade ensamma med en bror och massa dinosaurier.

Lite överallt satt, hängde och stod det djur av lego. Ofta placerade i en naturlig miljö. 

Jag började direkt att fundera på vem jag ska be bygga en sån här koja till mina barn!

Miljön "Atlantis" var integrerat i ett litet Sealife Center. Väldig roligt för djurintresserade familjer ;)

Rockorna, hajarna och fiskarna var lika intressanta som legoinstallationerna. 

Dra på trissor! en bild på MIG (och ett slott). 

Efter 3 varv på banan fick man ett körkort. Atlas erbjöd sig att köra hem, vi avböjde.
 

Hejdå Legoland! Ses snart igen.