Efter månader av att egentligen kunnat cykla men varit lite för feg satte storebror igår foten på pedalen och cyklade iväg. Det var ungefär samma känsla som när han plötsligt kunde hålla upp sitt huvud själv, sitta upp själv och en dag reste sig och gick. Han är inte typen som kastar sig in i halsbrytande äventyr utan att känna att han har koll på händer och fötter så när han gör något så ramlar han väldigt sällan. Det låter som ett försiktigt barn, det är det inte. Han har förvånat oss många gånger med att bara veta hur han ska göra på en klättervägg, i ett träd, på en häst, i vatten och nu på en cykel. När man kommit på hur man gör något vill man ju såklart göra det hela tiden. Den lilla cykeln fick därför transportera det lilla barnet 241 vändor fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus medan vi fixade i trädgården. I natt kom storebror in till oss och var ledsen. Han sa att han hade knäckt sina tummar. Vi trodde först att de somnat men kom sedan på att det antagligen var de stackars tummarnas sätt att säga att de aldrig hållit så hårt och länge i ett cykelstyre.
Vilken härlig känsla för storebror att bara kunna glida omkring på gatan. Han vet väl var bromsen sitter. Kram Farmor Eva.
SvaraRaderaLilla gubben! Stackars tummar, men jag förmodar storebror var glad ändå. Nu kan han alltså cykla själv?! I sommar kommer han att komma underfund med hur man simmar också, var så säker.
SvaraRaderaKram från mamma/mormor