Underskatta aldrig ett barns luktsinne och hjärna!

Idag när pappa Vild kom hem med barnen från förskolan…
Storebror: “Vad är det som luktar? Är det en man där uppe som sover?”.
Pappa: Du menar ***? (pappa Vilds Fiskevän).
Storebror: “Ja, han”
Första lilla parantesen i historien är att denna man sov över hos oss för ett tag sen och kom sent på kvällen så storebror visste inte om det. Storebrorn möter honom när han kommer upp på morgonen och går in till mig i sovrummet och utbrister “kom och titta på mannen mamma!”. Storebrorn kom antagligen inte på vad han hette på riktigt så han fick heta “mannen”.
Andra lilla parantesen i historien är att pappa Vild och Fiskemannen hade tränat ihop på lunchen idag. Pappan hade glömt sin deodorant, fick låna Fiskemannens och luktade därför som denna när han kom hem. Detta fångades upp av storebrorns lilla näsa som då trodde att Fiskemannen låg och sov uppe i gästrummet. Han måste alltså ha registrerat doften av Fiskemannens deo under de minuter han träffade honom i hallen den morgonen. Underskatta aldrig ett barns luktsinne och minne, vad du än gör! Att han har avslöjat oss med att ha nallat en jordnötsring eller pepparkaka tyckte vi var rimligt men detta? Vad storebror Vild kan komma att utveckla för andra superegenskaper vågar vi inte fundera på…

Det kanske bor en riktig superhjälte i den lilla pojken?