Polishusbesök

Idag tog vi tag i projektet "pass till barnen". För några veckor sen tänkte jag några sekunder att jag kunde åka ner själv med dem och fixa det lite snabbt. Jag är evigt tacksam att jag snabbt övergav den tanken. Jag kom med nöd och näppe därifrån utan nervsammanbrott idag trots att barnens pappa var med. Kombinationen kö med många deltagare, upptäckarglada barn och nitisk tjänstekvinna passade helt enkelt inte mitt mood idag.

-Har ni inte fyllt i detta?
-Nej, det ska ju bevittnas?
-Ta en ny nummerlapp, fyll i det och kom tillbaka.
-Då var det lite otydligt.
-Nej det står tydligt att blanketten ska fyllas i.

Att något ska bevittnas trodde vi betydde att någon ska titta på när vi skriver för att veta att rätt person skrivit under. Ack så fel vi hade. Det enda som räknades var att namnteckningen på blanketten och våra körkort liknade varandra.

Efter denna situation skenade min fantasi iväg lite och jag funderade på flera frågor.
1. Om vi inte var barnens vårdnadshavare men haft med oss deras leg (typ stulna), hade vi kunnat beställa pass till dem då? Det var ju bara namnteckningen som räknades. Vi bör kanske likna de riktiga vårdnadshavarna men vem har inte bytt hårfärg, frisyr och glasögon sen körkortskortet togs?
2. Kontrolleras det att det är vårdnadshavarna som beställer passet?
3. Kan det vara så att det ganska "lätt" (i teorin) att beställa ett pass till ett barn men hårdare kontroll när det ska lämnad ut?
Någon av er bloggläsare som kan svara?

Hursomhelst, efter polishusbesöket åkte vi hem och lagade spagetti och köttfärssås med chokladpudding till efterrätt.