Ensam kvar...

Jag (och pappa Vild) har under veckan jobbat undan flera större projekt här hemma som inte roar barnen. Vi kommer nu kunna koncentrera oss mer på dem när vi är tillsammans. Vi har jobbat undan och haft vuxensemester en stund medan barnen har haft en ledig farmor helt för sig själva, alla nöjda och glada. Nu börjar det dock bli dags för en ihopsamling av flocken så ikväll åkte pappa Vild med hundarna för att börja ta sitt ansvar som förälder igen. Imorrn när barnen vaknar har de honom och sina vovvar hos sig. På söndag får jag pussa dem gonatt och börja ta lite ansvar jag också igen. Jag minns inte när ja var helt ensam hemma sist. De senaste 10, 15 åren har det ofta varit minst en hund eller katt hemma om ingen människa utöver mig själv varit här. Nu längtar jag efter små kinder att pussa på, minisandaler i hallen, obegripliga fantasier, knubbiga armar runt min hals och nästan en hel semester med min familj.