Söndagar är mjukisbyxornas dag.

Igår var det fest. Barnen hade räknat ner till stunden för serveringen av tårtan sedan i onsdags. De blev inte besvikna. Det var roligt att träffa många jag inte sett på väääldigt länge. De flesta av gästerna har jag känt hela mitt liv, inte bara släkten, även några av mammas vänner har sett mig växa upp. De ser ganska exakt likadana ut som de alltid gjort, kanske ser jag möjligtvis lite annorlunda ut jämfört med för 25 år sedan.
Efter den efterlängtade tårtan skickade vi hem barnen med farmor och farfar och jag parkerade mig med min närmsta kusin Hästmamman. Vi hade mycket att prata om, högt och lågt, glädje och sorg, barn, hästar och jobb. Hon är en av de jag har som det kan gå månader mellan man hörs men när det blir av känns det som nyss. En liten bit in på söndagsmorgonen bröt vi upp den trevliga festen och körde hem till sängen. Idag är man lite mör...